Archive For 16 March, 2018

En kamp om det perfekta sockret

En kamp om det perfekta sockret

I januari 2015 tänkte jag att många var sjuka och krassliga. Men det var något speciellt med min dotter Linnea, 3 år. Det var något som inte stämde. Hon hade varken snuva, hosta eller feber och var ändå så trött. Hon ville självmant gå och lägga sig vid 16 på eftermiddagen. Ett litet frö såddes i mitt huvud att det var diabetes. Jag vet inte var det kom ifrån eller om jag är synsk, men väl på vårdcentralen så var det mycket riktigt diabetes de misstänkte, efter att ha hittat något förhöjda sockervärden i urinprovet.

Jag såg på sjuksköterskans mun när hon formade ordern diabetes, men hjärnan och hjärtat gjorde halt där och då. Jag var kvar i rummet rent fysiskt men min kändes som jag var ovanför. Tankarna snurrade iväg på hur annorlunda livet nu skulle bli, livet med ett kroniskt sjukt barn.

Efter inläggning på sjukhus där jag i princip grät från morgon till kväll, så var det så ofantligt mycket man var tvungen att lära sig. Stick i fingret varje timme för att kolla blodsockret. Hur mycket kolhydrater är det i maten? Hur mycket insulin skall hon ha? Tur att man tycker det är kul med matematik, förstår inte hur man klarar det annars. Och sen all teknik! Minns att jag mitt i allt satt där i sjukrummet och läste en tidning om diabetes. Såg LC’s logga. Först då insåg jag att LC det året stöttade Barndiabetesfonden (LCS nationella charityprojekt 2014–16, reds. anmärkning). Kände värme i hjärtat.

Med hjälp av en app i telefonen kan man räkna ut hur mycket insulin Linnea skall ha. Med hjälp av en pump som sitter fast i henne med en plastnål får hon insulin. På detta sätt överlever hon. Tyvärr i tredje världen eller fattigare länder så dör man av diabetes. Där finns inga hjälpmedel.

Men, faktum är att Linnea också kan dö, varje dag finns det en risk att hon dör. Får hon för mycket insulin, så att hennes blodsocker blir för lågt, blir hon medvetslös. Hittar ingen hennes i det tillståndet, ja då dör hon. Denna vetskap gör att man ständigt oroar sig. Man kan aldrig släppa henne fri som med andra barn. När hon säger att hon vill gå ut och leka blir jag inte glad utan orolig för att något skall hända henne. Blir hon bjuden på kalas med en massa sötsaker blir jag orolig för att hennes blodsocker skall bli för högt så att hennes organ tar skada. Hennes blodsocker mår bäst av att vara i mitten.

Och hur gör man då för att få blodsocker att ligga i mitten? Tyvärr finns det ingen som vet exakt. Man får pröva sig fram. Inte ens läkarna vet hur mycket insulin min dotter skall ha. Det finns ingen matematisk formel. Detta gör denna sjukdom så svår för just föräldrarna. Mitt i natten kan blodsockret sjunka, och då måste man i princip mata sitt barn i sömnen. Blir det för högt måste man trycka på med insulin.

Så med denna artikeln vill jag sluta med att hylla alla föräldrar till barn med diabetes typ 1. Ni är superhjältar, ni är änglar. Ni är i princip läkare och sjuksköterskor åt era barn, och gör det så bra. Jag hoppas att man en dag kan bota denna sjukdom. Tänk på Barndiabetesfonden och stöd deras arbete. De behöver det! De får tyvärr idag för lite pengar för att kunna forska fram ett botemedel.

Anna Grevsjö
LC13 Jönköping

Go Top