Archive For 24 April, 2018

Sveriges första LC-klubb?

Sveriges första LC-klubb?

Nu tog jag kanske i lite väl mycket, för det är 111 LC-klubbar som chartrats i Sverige innan just denna klubb. Men LC112 Hultsfred är den första klubb som bildades i Sverige, ja kanske i hela världen, utan att ha en lokal RT-klubb.

Jag hade den äran att tillbringa en kväll med dessa fantastiska kvinnor som ännu träffas med jämna mellanrum hemma hos varandra och äter god mat samtidigt som de pratar om både gamla minnen och vad som är aktuellt nu.

För oss kan tyckas att det är självklart att man kan bilda en LC-klubb där underlag och intresse finns. Men så har det inte alltid varit. Från början kunde du bara bli en eLCa om du hade en man som var med i Round Table och de lokala LC-klubbar som växte fram hade då givetvis även en RT-klubb på orten. 1977 var det dock ett gäng självständiga ladies som hade ganska långt att pendla till ”sin” LC klubb som var LC41 Vimmerby. Några åkte ända från Mörlunda vilket blir nästan fem mil enkel väg. Det var en av faktorerna till att dessa ladies började fundera på hur man kunde göra och frågan väcktes. Varför ska man inte kunna ha en LC-klubb som står på egna ben? Varför måste RT gå i förgrunden? Här fanns det chans till förändring och förbättring, den chansen tog de.

– Jag blev medlem i LC 1967 och reagerade redan då på att det var den damklubb som var knuten till en herrklubb, berättar Margareta, som tio år senare var med och chartrade LC112 Hultsfred. Vi fick ansöka om dispens hos huvudstyrelserna i både Ladies Circle Sverige och Ladies Circle Internationellt för att få bildas, berättar hon vidare. Vi var fem från gamla klubben som bodde i Hultsfred/Målilla-området. Vi gick ihop och sedan bjöd vi in ytterligare lika många att bli medlemmar. Det var såklart lite speciellt att bilda en LC-klubb för att vi själva ville, inte för att vi följde männens fotspår.

Men grunden var densamma då som idag. Företagsbesök, upplevelser, prat mellan himmel och jord, möten, 3-minuter och givetvis har det blivit många goda middagar genom åren.
– Vi hade en tradition att dela med oss av våra recept. Det bjuds ju oftast så goda middagar och på den tiden fick man sitta med karbonpapper, ni vet de där blå papperen man lägger mellan varje skrivpapper, för att texten ska ”kopieras” när man skriver. Det händer fortfarande att jag plockar fram ett LC-recept ibland säger Christina Berg med ett leende. Även hon har varit med i LC112 från början.

Mycket roligt har dessa kvinnor haft genom åren och de minns med värme tillbaka på allehanda upptåg de varit ute på. Det är fantastiskt att få sitta med dem denna kväll och känna att det faktiskt inte ändrats så mycket ändå. Systerskapet, värmen, omsorgen om varandra, gemenskapen och stämningen finns där. Precis på samma sätt som den finns i LC112 idag.

För mig, som detta verksamhetsår (och mitt sista år som aktiv eLCa innan åldern tar ut sin rätt) har transfererat till denna fina klubb är det med stor tacksamhet jag skriver den här texten. Tacksamhet att få tillhöra ett nätverk med kvinnor där det är så många som värdesätter grunden vi står för, systerskapet och där vi lyfter varandra. Tacksamhet också att få möjlighet att sitta med dessa starka kvinnor som en gång i tiden gick i förgrunden och visade att Ladies Circle gott kan stå på egna ben, utan att vara beroende av en lokal RT- klubb. Även om det självklart är fantastiskt att vi där har ytterligare en organisation med underbara män som vi kan stötta och stöttas av.

TACK alla underbara eLCor för att ni gör LC till vad det är! Fortsätt att måna om er själva och varandra. Glöm inte våra sex hjärtan och vad de står för. De är lika aktuella nu som de var för sjuttio år sedan då LC bildades i Sverige. De kan i allra högsta grad vara levande om vi gör dem levande.

Men för att återgå till där vi startade. För drygt fyrtio år sedan chartrades Sveriges, ja kanske till och med världens, första LC- klubb om man ser till att det är den första klubben som ”bara” är LC. Och det ska man kanske inte säga ”bara” om.

Annika Stagård
LC112 Hultsfred (och snart Tangent)

Att åka på DM i ett annat distrikt

Att åka på DM i ett annat distrikt

Jag älskar att träffa nya människor, få nya intryck och därmed tokgillar jag LC. Jag bestämde mig för att åka på DM i Höllviken efter ha varit på deras gåsamiddag som var förra året i november. När jag anmälde mig till DM som hölls av LC94 Höllviken tänkte jag att det kan ju inte vara så farligt att åka själv från min klubb LC138 Göteborg City och därmed själv från distriktet. Det kändes lite nervöst eller väldigt nervöst då man går utanför sin komfortzon och man måste prata med nya människor. Från början till slut andades hela DM av ljuva 70-talet.

3-minuter hölls av LC94 Höllviken och ämnet var 70-tal. Vad hände på 70-talet? Jo, pizzan blev populär, tv-serien Dallas kom, Bris bildades, prinsessan Viktoria föddes, Sverige förbjuder barnaga och Elvis dör.

Guldpenna vann Elin Glans och årets empower eLCa blev Maria Frejd. Årets DM i Höllviken samlade in 8 300 kr till Hjärnfonden.

LC94 hade bjudit in en talare och det var Chris Gundmark som är grundare av LC94 Höllviken och klubben (Höllviksnäs) bildades 1973/74. När Chris var med i LC införde man 3-minuter på mötena. På den tiden var det inte självklart att man som kvinna skulle prata inför en grupp människor. När Chris var med i LC fick man endast vara med i klubben om man var gift med en RT-man. Chris har nu många vänner i Sverige och utomlands tack vare LC och vart man än kommer är man alltid välkommen.

Efter DM anordnades homeparty med tema 70-tal och därefter var det en gemensam uppslutning med alla härliga människor i LC och RT.

Att åka på ett annat DM än sitt eget tycker jag är jätteroligt, det ger energi och är givande för min personliga utveckling. Vi ses på RM i Borlänge!

Linda Melin
LC138 Göteborg City

Att hitta hem

Att hitta hem

Jag är bra på mycket. Verkligen jättebra på ganska mycket. Men jag är inte ödmjuk – och det behöver jag inte vara.

Jag älskar att dansa men det kan nog debatteras huruvida jag de facto är ”bra” på att dansa. Från ryggen på min enhörning säger jag ”Fuck the standard” – fuldans är mycket roligare.

När jag hamnar på ett dansgolv är det just fuldans som gäller och det bästa med att (ursäkta franskan) skita i det mesta är att andra dras med och till slut står de flesta och dansar som att det inte finns en morgondag med genuina leenden på läpparna och bekymmer längst ner på priolistan.

När jag tidigare har gått ut på lokal med civila, dvs inte i LC/RT-sammanhang, har min inställning till dans visat sig problematiskt. Dels då det tydligen är väldigt viktigt att vara snygg på dansgolvet – något som inte gifter sig jättebra med den typen av hysterisk fuldans som jag promotar. Dels då jag anser att innan jag uttryckligen säger att det är ok för X att ta på utvalda delar av min kropp så gör X inte det – tydligen svårt att förstå för merparten av världens befolkning (män som kvinnor).

Jag närvarade på mitt första RM i Åre 2017 och hade ungefär samma förhoppningar på dansgolvet. Vi strömmade in från partybussarna till lobbyn på Holiday Club, kramades, badade, inmundigande lite näring, minglades lite till och sen bar det av mot dansgolvet.

Till min stora förvåning – inga olämpliga närmanden, inte en tillstymmelse till näsan-upp-i-vädret fasoner och framförallt dansades det fuldans och det vara bara att hoppa in. Jag hade hittat hem, tack vare er.

Det handlar givetvis inte bara dansen – den värme och den genuina öppenhet som finns inom LC och RT i Sverige idag är något jag hoppas att vi kan hålla kvar och bygga vidare på.

Ni är strålande kvinnor som gör en fantastisk insats för er själva, för andra och för varandra!

Vi ses i vimlet underbara ni!

Anna ”Silver” Ginberg 
LC138 Göteborg City

LC13:s välgörenhetskväll – Min superkraft kallas ADHD

LC13:s välgörenhetskväll – Min superkraft kallas ADHD

Den 22 mars var det åter dags för LC13 Jönköping att genomföra vår årliga välgörenhetskväll. Vi serverade wraps, bubbelvatten, kaffe och hembakt fika i en fin lokal vi fått låna av Landstinget. VI hade alla även samlat in flertalet fina vinster som vi lottade ut senare under kvällen. Vi hade räknat med ca 60 gäster men mer och mer efteranmälda hörde av sig innan mötet så att vi fick till slut styra upp lokalen för att ta emot runt 75 personer i publiken. En positiv överraskning!

Temat för föreläsning var ”Min superkraft kallas ADHD” och föreläsningen hölls utav vår egen ordförandes syster, Mirre Sennehed. Innan Mirre började berättade vår ordförande Madelene om Ladies Circle. Madelene betonade bland annat det fantastiskt arbete som organisationen gör med välgörenhetsarbete. Välgörenhetskväll var ju i förmån för LC:s nationella välgörenhetsprojekt Hjärnfonden.

Min superkraft kallas ADHD
Sedan var det dags för huvudnumret – Mirres föreläsning. Hon bjöd generöst in oss alla till att lyssna till hennes livs resa med ADHD och under 1,5 timme berättade Mirre öppet om både positiva och negativa sidor av att leva med ADHD.

Varför släppa det roliga för att göra det tråkiga?
Mirre kände sig annorlunda redan som liten och hade bland annat svårt att hänga med i instruktioner som gavs. Hennes mamma märkte tidigt att något var annorlunda med Mirre men när hon kontaktade förskola och skola fick hon ingen respons eftersom kunskapen om ADHD då var väldigt låg. Denna oförståelse resulterade i att skolgången till viss del blev traumatisk.

Inga kvinnliga förebilder
Under stor del av sitt liv har Mirre saknat kvinnliga förebilder som kunde visa att man kan kämpa sig igenom och nå sina drömmar trots, eller rättare sagt tack vare, sin ADHD. Livet i skolan var mycket svårt och att hon mådde väldigt dåligt psykiskt. Trots detta fortsätter Mirre med något som hon älskar nämligen skrivandet och hon publicerar som 14-åring sin första bok! Hon fick då känslan av att det faktiskt fanns hopp.

Hur leva med svår ADHD?
Efter genomgått en psykologisk utredning fick Mirre diagnosen svår ADHD. Diagnosen ledde till att hon fick mer stöd i skolan och mer förståelse. Hon kände sig dock fortfarande annorlunda och fick kämpa sig igenom resterande skolgång. Det eviga kämpandet tillsammans med stress inför framtiden ledde till psykisk ohälsa. Mirre beskrev det som att personer med ADHD lever med ångest varje dag på grund av att de misslyckas med vardagliga rutiner. Därför är det oerhört viktigt att lära sig hantera den ångesten samt att personer i omgivningen är stöttande. Under föreläsningen återkommer Mirre många gånger till den viktiga trygghet hon kände i sin familj och hur den på många sätt var livsviktig för henne.

Ny värld
Lite senare i livet lyckades hon (efter 1,5 år!) få vård inom psykiatrin. Hon gick då bland annat på gruppterapi med andra ADHD-personer vilket öppnade en ny värld på ett positivt sätt. Hon började åter skriva och började försöka uppnå sina drömmar med hjälp av sin ADHD-hjärna. Hon ser nu på sin ADHD som en superkraft och, liksom för Spindelmannen, så är det både en förbannelse och en gåva. Det viktigaste är hur man förhåller sig till sig egen hjärna och att man har en positiv inställning till sig själv.

Avslutningsvis visade Mirre med ett fint citat som vi alla kan ta till oss.

”Skäms aldrig för den du är!
Du är unik och du duger.
Alla människor har rätt att få må bra
och få förutsättningar och stöd för ett bra liv,
oavsett vilken hjärna du har.”

Sammanfattningsvis så blev det en mycket lyckad kväll med glatt umgänge, god mat och hembakt fika samt en otroligt givande föreläsning. Under kvällen sålde vi lotter för över 6 000 kr och totalt fick vi in ca 13 000 kr till förmån för Hjärnfonden!

Emma Weimer
LC13 Jönköping

Go Top