Att fylla 70, 40 eller 15 år

I år fyller LC Sverige 70 år och min klubb blir 15 om några veckor. Det innebär att jag också firar 15 år, som eLCa, samtidigt som jag passerar 40-strecket! Jag har inte vältrat mig i någon 40-årskris, men dessa jubileer och jämna födelsedagar har fått mig att reflektera över det här med livet och tiden vi har. Till att börja med undrar jag; vart tog den vägen? Och vad har jag gjort med den?

För lite mer än 15 år sedan var jag en tjej med epitetet ny skrivet i pannan. Jag var nyutexaminerad från universitetet, nyinflyttad och dessutom ”ny i stan” (vilket alla som har bott i en liten landsort vet inte är samma sak som just nyinflyttad, utan har en mycket vidare innebörd). Jag var ny på jobbet och snart nyförlovad också. Det var egentligen bara nya vänner som saknades! Föremålet för min kärlek och anledningen till hela projektet ”lämna storstaden för stillsamt liv i småstadsidyll” hade naturligtvis vänner och vänner med flickvänner att umgås med (vilket alla vet inte är samma sak som att ha egna, självfunna och likasinnade vänner). Jag behövde således hitta nya sköna tjejer att umgås med för att kunna bygga mig mitt nya liv.

Och vilken tur jag hade! Jag kom nästan direkt i kontakt med Ladies Circle på orten. Jag fick komma med som gäst i klubben och det var så befriande. Första gångerna hade jag ärligt talat inte mycket koll på vad som försiggick… Det var röstning på ny LC-sång prat om resor till LCI och RM och DM och någon var DO, RO och vad visste jag? Men det fanns något som tilltalade mig från start; drivkraften, att diskutera, se och lära sig nytt – tillsammans med bara tjejer. Jag gillade det!

Då visste jag inte att de här tjejerna skulle bli mina bästa vänner. Inte bara i det nya livet, utan genom resten av livet. De var där när jag gick från nyförlovad till nygift. De hjälpte mig att flytta och renovera, passa barnen, de reste med mig och bjöd mig på fler fester än jag kan minnas. Jag visste inte att flera skulle stötta mig när jag inte längre var nyförlovad, utan istället nyseparerad (vilket alla som har gått igenom det vet inte är alls lika roligt som det förra). De hjälpte mig att flytta igen, passa tredje barnet, fortsatte resa med mig och kom ihåg att fortsätta bjuda mig på fest. Så gör riktiga vänner. Som jag fick genom LC.

Jag visste heller inte att jag skulle lära mig så mycket och få så många nya erfarenheter eller att LC faktiskt skulle forma delar av mitt liv och mig som person. Min begeistring för vårt nätverk gjorde att jag blev både DO och senare RO. Det gjorde i sin tur att jag fick åka på massor av DM, RM, MTM och LCI-konferenser. LC tog mig hela vägen till Afrika. Men jag behövde inte lämna Sverige för att få det viktigaste: den personliga utmaningen och erfarenheterna, alla möten i stort och smått. Det som har gjort mig till just den här 40-åringen.

Jag har inget riktigt svar på vart tiden tog vägen. Den försvann fort – som det sägs att den gör när man har roligt. Men oavsett; så har jag spenderat den väl! Någon sade: ”När jag är 40 ska jag vara snygg, rik och lycklig”. Det är jag. Med ett leende på läpparna är man alltid snygg och lycklig blir man av att vara rik på vänner (vilket alla som fyllt 40 vet är sjukt mycket bättre än många dollars på banken). Precis som jag lever också min klubb ett liv och förändras över åren. Ibland är det småbarn, ibland är det fest. Vi passerar varandra in och ut. Turligt för mig är det inte längre vid 40, utan först vid 45,som det roliga tar slut!

LC – I love Hjo!

Malin Jensen Hellmér
LC 155 Hjo-Guldkroken