Author Archive

På öppningsceremoni på LCI-konferens

På öppningsceremoni på LCI-konferens

LCI-flaggorna med det röda hjärtat och slogan Crossing Boundaries vajade i vinden. Solen sken på alla oss eLCor som samlades vid Alsion konsertsal i danska Sönderborg. Förutsättningarna var perfekta och äntligen var dagen här som vi länge planerat för och sett fram emot. Överallt syntes en massa förväntansfulla ansikten och det fullständigt bubblade av glädje, skratt och kramar bland alla ladies som strömmade till från hela världen. Det var många gamla kära återseenden och en massa nya, lika kära, ansikten som snart skulle bli nya vänskaper innan helgen var över. Jydske landssoldater stod uppradade i givakt utanför entrén och det var många ladies som ville passa på att bli förevigade vid deras sida.

När vi väl kommit in i konserthallen blev vi tilldelade platser där vi satt landsvis. Precis bredvid oss satt Schweiz delegation som bestod av enda tjej, men även om hon först såg lite ensam ut märkte hon nog ganska snart att när man åker på ett LCI är man aldrig ensam. Överallt vimlar det av härliga tjejer som längtar efter att lära känna fler och vill knyta nya kontakter. Det är just detta som är så härligt med LC – du är aldrig ensam, överallt väntar en massa vänner som du ännu inte träffat.

Invigningen av LCI 2017 satte igång och i högtalarna spelades Volbeat ”For evigt”, om stämningen var hög innan så fullständigt kokade den nu. Ingen kunde sitta stilla, alla dansade och sjöng med efter bästa förmåga.

LCI-generalskan Mette Lindekilde hälsade alla varmt välkomna till årets LCI-konferens. Vi fick lyssna på vackert fiolspel och vår LCI-president Gry Haugen fick sen ordet. Vi fick sedan uppleva allt ifrån flickkör och dans av en grupp ungdomar till tal av vice borgmästare Åse Nyegård. Vi kände oss hjärtligt välkomna till LCI i Sönderborg.

Nästa steg i invigningen var paraden. Landsvis i bokstavsordning tågade vi genom Sönderborg från Alsion koncertsal till hotellet där mat och fri bar väntade. Det var en häftig upplevelse att delta i denna parad. Att känna tillhörigheten till både Sverige och Ladies Circle över hela världen var starkt. Vi imponerades av Finlands blåvita enhetlighet med Marimekko och de färgstarka kläderna som till exempel vännerna från Indien bar.

Det är med mycket glädje och hjärta som vi ser tillbaks på en härlig öppningsceremoni i Sönderborg.

 

Anette Nilsson, Jenny Schultz och Agga Sköld
LC127 Skurup

Systrar i Danmark, del 2

Systrar i Danmark, del 2

En annan eLCa kallas för en syster. Förutom alla härliga systrar inom Ladies Circles värld har jag dessutom förmånen att min storasyster, Ingrid Sandberg LC16 Falun också är eLCa. Det är en ynnest att en av de personer som står en allra närmast förstår varför man som eLCa är beredd att lägga tid och energi på att t.ex. samla in pengar till välgörenhet eller planera ett möte och vilken energi, glädje och vänskap detta underbara nätverk leder till. Att dessutom få dela de häftiga, underbara och ibland galna upplevelser som man gör inom LC, tillsammans med någon som du känt hela livet är något alldeles speciellt. Någon som det räcker med en blick och du förstår att personen i fråga tycker det är lika häftigt och fascinerande som du. Som när jag och syster åkte på LCI i Sønderborg i Danmark tillsammans.

Som gammal turismvetare anser jag att resan till och från resemålet är minst lika viktigt som resmålet. Det tog vi till fasta på när vi for till LCI. Resan gick från Norrköping respektive Falun till Arlanda och sen vidare via Kastrup till Hamburg och slutligen Sønderborg. Allt blir vad man gör det till och vi såg det som en fantastisk möjlighet för oss att på tu man hand ha möjlighet att prata ikapp, umgås, hänga.

Väl framme i Sønderborg följde tre dagar med fantastiska upplevelser, återseende med ladies som jag och syster träffade på LM i Skive i våras (se artikeln Systrar i Danmark del 1), möten med nya härliga människor och minnen för livet. Det jag främst kommer att minnas från vår resa är paraden som var på torsdagskvällen. Det är ju trots allt inte varje dag som polisen ställer sig och dirigerar trafiken för att cirka 875 ladies från olika delar av världen ska få möjlighet att genomföra en parad. Detta alltmedan stadens invånare kantar gatorna och vinkar och fotograferar alla ladies, som om det vore en OS-invigning.

På fredagen var det dags för min absoluta favorit i Ladies Circle sammanhang – home party. En av de ladies jag pratade med under home partyt var en brittisk dam, en past member sedan flera år tillbaka men fortfarande minst sagt aktiv. Hon berättade att hennes make varit medlem i Round Table och att de ännu reser världen till exempelvis Round Table World meeting. Dessutom är båda hennes döttrar med i hennes gamla klubb. Vilken inspiration! Härligt hur de har fått Ladies Circle och Round Table till en naturlig och viktig del av deras familj. Denna grymma lady hade dessutom syster Ingrid förmånen att ha som bordsgranne på lördagens galamiddag, det är en liten värld ibland!

Tidigt på söndagen gick transferbussen till Hamburg och ännu en lång resdag väntade. Med andra ord gott om tid för mig och syster att börja planera inför kommande resor inom Ladies Circles underbar värld!

 

Eva Andersson
LC101 Söderköping

LCI ur en veterans perspektiv

LCI ur en veterans perspektiv

Jag har blivit utsedd till LCI-veteran! Riktigt där är jag nog trots allt inte, även om jag är en bit på väg. LCI i Sönderborg är mitt fjärde internationella årsmöte, men redan på det första jag åkte på i Brugge, Belgien, träffade jag på ett gäng eLCor/numera PM som åkt på alla sen minst 20 år tillbaka… Men har man väl fått smak för LCI så lär man åka när man har möjlighet!

Fördelarna med att vara ”veteran” är en del. Till exempel tog jag direkt fram den stora resväskan – utan att ens tänka tanken att klämma ned packningen i en mer normal weekendstorlek. Trots att tiden är knapp är det flera ombyten som ska hinnas med! Dessutom en hel del accessoarer – flagga och banderoll till paraden (regnponcho?!), homepartygåva (bussfärd av okänd längd och ev. promenadskor), fika-kit till förhandlingarna, hatt och galamiddagspynt. Plus skor…

”Schemat” är lite annorlunda på ett LCI jämfört med ett RM. En ganska formell invigning följs av paraden (bekväma skor!) innan det är dags för välkomstfesten. Absolut inga pauser emellan, så hela torsdagen är ”nationell klädsel” – även dansen som följer på mingelmaten på kvällen. Veteranen vet att maten på torsdagen är typ snittar – sent och när alla är hungriga – och har grundat med en extramåltid innan invigningen, så man sedan elegant kan mingla runt med endast de mest delikata snittarna, och inte behöver kasta sig över allt som är ätbart.

Redan på fredagsmorgon är det dags för förhandlingar, och även om de är förberedda för/av delegaterna så är dagordningen lång. Det brukar blir fika ungefär vid lunchtid och lunch efter förhandlingarna – sent och dessutom brukar det då börja vara ont om tid för ombyte till homeparty. Veteranen överväger starkt att hoppa över den arrangerade lunchen och istället ha med mat (och dryck) – både för att få äta i vettig tid och för att vinna lite tid. För här vill man ju gärna hinna klämma in ett ombyte – från dagens formella klädsel med hatt till vanlig partyutstyrsel och INTE ATT FÖRGLÖMMA homepartygåvan!!! En spännande ”skattjakt” för att hitta rätt buss brukar inleda den del som precis som på RM brukar vara roligast: homepartyt. Där får man verkligen möjlighet att umgås med andra deltagare och det finns utrymme för prat!

Lördagen kan man välja en aktivitet, eller bara strosa runt på stan – och då träffa massor med andra eLCor som är ute i samma ärende. Det viktigaste på lördagsförmiddagen är att inte glömma tiden i det trevliga sällskapet man säkerligen hittar. Kort sväng till hotellet för ombyte till galaklädsel (med ombytesskor så man kan dansa så länge man vill) – och spontan oorganiserad förfest eftersom man oftast bor på samma hotell som en massa andra eLCor. Spela ”skämslåtar” på den bärbara högtalarens högsta volym är ett bra tips – mycket spännande vilka skämslåtar som finns i andra länder. Naturligtvis måste alla sjunga med, oavsett om man kan texten eller ej! I år hann vi dessutom med en nummerklubbsträff innan middagen – denna första LC5-träff var vi inte jättemånga men vi lyckades i alla fall etablera ett antal LC5-traditioner till kommande träffar! Den officiella avslutningen är ju galamiddagen – med tacktal och allt – men personligen tycker jag att hotellfrukosten på söndagen känns som den riktiga avslutningen. Lite mer av verklighet och inte så mycket piff 😀 😀 😀

 

Maria Johansson
LC5 Malmö

Vad händer på ett LCI AGM?

Vad händer på ett LCI AGM?

Fredag morgon, lite trötta efter gårdagens invigningsfest kan vi ju inte sticka under stol med att vi var men nu var det dags att byta om från Pippi Långstrump till mer formella kläder och ett måste, huvudbonad! Efter en tidig frukost på vårt hotell begav vi oss mot möteslokalen. Det var en gigantisk konsertsal som heter Alsion som låg vackert nere vid vattnet intill centrum i Sønderborg.

Wow, nu börjar det bubbla runt oss igen av alla dessa härliga tjejer – närmare 875 st fantastiska eLCor. Det är en riktigt härlig stämning och humöret är på topp. Väl inne i byggnaden blev vi välkomnade och fick möteshandlingar (en ganska tjock bok). Vi gick in i den stora pampiga lokalen och hittade några lediga stolar att slå oss ner på.

Obligatoriskt är att LCI-presidenten öppnar mötet med att be en eLCa tända vänskapens ljus samt en tyst minut för systrar som inte längre är med oss. Sen är det igång; det blir nationalsånger, vi hälsar tidigare boardmedlemmar välkomna – det var en hel rad med coola damer.

Tangent och Agora (två olika föreningar man kan vara med i när man är PM) presenterade sig och lämnade över sina fina bidrag till vårt charityproject Little Big Help, 5 000 respektive 3 000 Euro. Totalt har vår fantastiska organisation fått ihop över 145 000 Euro till detta projekt! Man får gåshud, vilken organisation och här har vi äran att få vara med och göra skillnad.

Dagen till ära gästas vi även av två RT-herrar varav den ena killen och hans flickvän berättade som om deras charityproject Stuck On The Mountain; dom skall bygga en skola i Nepal. Hälften av intäkterna som kom in under denna dag gick till vårt internationella projekt. Pengarna fick dom in genom att vi antingen köpte deras pins för 100 kr eller satte en egen pin på en tröja och betalade 50 kr, plus att man fick en Ga-Jol så klart! Det hela resulterade i 805 Euro.

Därefter fick snällt alla män lämna lokalen – No men allowed under förhandlingarna. Mötet gick vidare och vi fick berättat för oss vilka regler som gäller och hur röstningen som görs av det olika delegaterna går till.

Tiden gick, mycket hände på scen. Man märkte hur det började röra sig lite här och var i lokalen. Lite rastlöshet, rumpor som började somna, koncentrationen började försvinna. Inte är man van att sitta stilla i timmar och lyssna, hur intressant det än är. Men det hade våra kära danskar tänkt på. In kommer en vacker kvinna med en keyboard och säger att nu skall vi sjunga. Jaha, det kan väl vara lite trevligt kanske tänkte vi. Vi började lite trevande och slutade i fulla halsar. Stämningen var på topp igen och jag tror att alla som var där sent kommer glömma Johnny has a head like a ping pong ball. Ping pong ping pong piiiiiiiiiiiiing pong 🙂

Vår organisation uppmuntrade alla till att resa så mycket som möjligt för att vidga sina vyer och träffa så många härliga systrar som möjlig. Därför går alltid en viss procent av våra medlemsavgifter till en resefond där alla eLCor kan söka bidrag till resor inom organisationen, till exempel att åka och träffa en klubb i ett annat land eller att delta i på ett LCI. Så missa inte chansen ut och res så mycket ni kan.

I fikapausen blev vi serverade kaffe, vatten, kakor (givetvis wienerbröd) och självklart en Ga-Jol till det, eller flera om man ville.

Så när förrådet var påfyllt var det dags för sista delen av detta möte. Nu var det dags att rösta fram bland annat kommande Vice President, kassör, weblady och vem som skall arrangera LCI 2020, samt kommande charityprojekt. Det var hela fyra kandidater i år till Vice President, spänningen var hög och segrare blev Kenza från Marocko. 2020 kommer LCI att hållas i Finland i Lahti, något som vi inte får missa. Men först ska vi självklart ta oss till Haugesund i Norge nästa år och sen till Rotterdam i Holland.

Botswana kandiderade och det nya charityprojektet blev ett projekt där man ska bygga ett hus där familjer till barn med cancer kan bo. Dom har ofta långt att åka då det endast finns ett sjukhus som utför dessa behandlingar på barn i hela landet. Vi kommer två år framöver vara med och dra in pengar för att finansiera detta hus.

Nu börjar mötet lida mot sitt slut och vi börjar bli lite stressade, vi måste skynda oss hem för nästa fest, fredagkvällens homeparty som sig bör. Tjohooooo!

 

Linda Addario och Jenny Ekelöf
LC121 Akka

Fem​ ​anledningar​ ​att​ ​åka​ ​på​ ​LCI

Fem​ ​anledningar​ ​att​ ​åka​ ​på​ ​LCI

Vi​ ​åkte​ ​två​ ​tjejer​ ​från​ ​LC​143​ ​Stockholm​ ​Svea​ ​till​ ​Sönderborg​ ​och​ ​2017​ ​års​ ​LCI-möte. Lotta​ ​hade​ ​varit​ ​på​ ​LCI​ ​i​ ​Akureyri​ ​för​ ​två​ ​år​ ​sedan​ ​och​ ​för​ ​Anna​ ​var​ ​det​ ​första​ ​gången. Förväntningarna​ ​var​ ​höga​ ​och​ ​glädjepirret​ ​i​ ​magen​ ​stort.​ ​Det​ ​finns​ ​såklart​ ​många anledningar​ ​att​ ​åka​ ​på​ ​ett​ ​LCI-möte,​ ​men​ ​vi​ ​tänkte​ ​här​ ​beskriva​ ​fem​ ​anledningar​ ​som vi​ ​tyckte​ ​var​ ​särskilt​ ​minnesvärda.

Efter​ ​lång​ ​väntan​ ​på​ ​transfer​ ​i​ ​Hamburg​ ​så​ ​kom​ ​vi​ ​väldigt​ ​sent​ ​till​ ​invigningen.​ ​Det gjorde​ ​inget,​ ​för​ ​man​ ​glömmer​ ​lätt​ ​en​ ​händelselös​ ​ditresa​ ​när​ ​870​ ​tjejer​ ​paraderar genom​ ​ett​ ​litet​ ​samhälle​ ​iklädda​ ​sitt​ ​lands​ ​dräkter​ ​och​ ​färger,​ ​glada​ ​och​ ​uppspelta.​ ​De bilderna​ ​etsar​ ​sig​ ​fast​ ​för​ ​alltid​ ​på​ ​näthinnan​ ​och​ ​man​ ​kan​ ​ju​ ​inte​ ​låta​ ​bli​ ​att​ ​undra​ ​vad Sönderborgsborna​ ​egentligen​ ​tänkte​ ​om​ ​den​ ​här​ ​tjej-invasionen.

Själva​ ​mötet​ ​var​ ​rätt​ ​långt,​ ​men​ ​bidrog​ ​till​ ​en​ ​stark​ ​“girl-power-känsla”.​ ​Det​ ​är​ ​helt fantastiskt​ ​vad​ ​vi​ ​som​ ​organisation​ ​uppnår​ ​tillsammans.

En​ ​annan​ ​höjdpunkt​ ​var​ ​fredagens​ ​home party.​ ​Att​ ​bli​ ​ihopparad​ ​med​ ​en​ ​massa​ ​tjejer från​ ​hela​ ​världen​ ​och​ ​utskjutsad​ ​hem​ ​till​ ​en​ ​dansk​ ​familj​ ​som​ ​öppnar​ ​sitt​ ​hem​ ​var väldigt​ ​roligt.​ ​Många​ ​samtal​ ​om​ ​LC​ ​i​ ​olika​ ​länder,​ ​livet​ ​i​ ​stort​ ​och​ ​kulturkrockar.​ ​På Lottas​ ​home party​ ​bjöd​ ​t.ex.​ ​värdinnan​ ​sin​ ​13-åriga​ ​dotter​ ​på​ ​shots​ ​och​ ​det​ ​startade​ ​en lång​ ​diskussion​ ​kring​ ​alkoholvanor​ ​och​ ​olika​ ​sätt​ ​att​ ​se​ ​på​ ​kulturella​ ​skillnader. Mycket​ ​spännande​ ​och​ ​lärorikt.

På​ ​lördagen​ ​hade​ ​vi​ ​lite​ ​tid​ ​att​ ​turista​ ​och​ ​upptäcka​ ​Sönderborg.​ ​Vi​ ​har​ ​båda​ ​varit​ ​i Danmark​ ​innan,​ ​men​ ​det​ ​var​ ​roligt​ ​att​ ​få​ ​åka​ ​till​ ​en​ ​mindre​ ​stad​ ​och​ ​att​ ​mötet​ ​inte automatiskt​ ​tog​ ​oss​ ​till​ ​huvudstaden.​ ​Överhuvudtaget​ ​med​ ​LC​ ​är​ ​det​ ​ju​ ​så​ ​att​ ​man ofta​ ​hamnar​ ​på​ ​ställen​ ​man​ ​kanske​ ​inte​ ​hade​ ​hamnat​ ​annars​ ​och​ ​det​ ​är​ ​spännande och​ ​vidgar​ ​vyerna.

Kort​ ​sagt​ ​kan​ ​vi​ ​konstatera​ ​att​ ​fest,​ ​skratt,​ ​god​ ​mat,​ ​en​ ​härlig​ ​galamiddag,​ ​mycket dans​ ​och​ ​musik,​ ​god​ ​öl,​ ​glädjen​ ​i​ ​att​ ​lära​ ​känna​ ​nya​ ​människor​ ​och​ ​nya​ ​kulturer​ ​samt att​ ​få​ ​uppleva​ ​den​ ​härliga​ ​LC-andan​ ​gör​ ​att​ ​vi​ ​gärna​ ​åker​ ​iväg​ ​igen​ ​på​ ​LCI.

 

​Ann-Charlotte​ ​Berggren​ ​och​ ​Anna​ ​Stålnacke​ ​Falck
​LC​​143​ ​Stockholm​ ​Svea

Det vi längtat och sett fram emot, Home Party!

Det vi längtat och sett fram emot, Home Party!

Nämen du skämtar, vi kollar igen med mr Google, avstånd Kastrup-Sönderborg. Å shit det kan inte vara sant, är verkligen Danmark så stort, vi ska ju nästan ner till Tyskland, på en helt annan ö!

Nåja men lite puls skadar ju inte, det förgyller bara vardagen och vi är ju sådana som gärna vill leva lite farligt. Goda råd är dyra, vi kör en mazarinfika på tåget, samtidigt som vi sminkar oss. Nu reser vi utan barn, make och har lätt packning, så ingenting är omöjligt, allt går att lösa!

Vi kom så småningom fram till vårt ”djurrika” vandrarhem efter att vi sett fantastiska danska vyer och brummat över långa broar. Efter ett trevligt Welcome Party, lång innehållsrik (matfattig) konferens så var det dags för det vi alla längtat och sett fram emot, Home Party! Alla förväntansfulla och casualklädda vackra eLCor från stora delar av världen samlades för 40 olika partyn med busstransfers och förfriskningar.

Jag tillhörde Home Party 35, wow, vilket gäng! Vi landade hemma hos Hanne och Per Thomsen som var föräldrar åt en eLCa i Sönderborg. Deras hem var typiskt danskt, snyggt, enkelt och avskalat inrett. Kanske inte likt ett svenskt pensionärspar. Detta var ett par som älskade att resa och njuta av livet, de var inbokat på en jorden runt om ett par månader, tuffast av allt var att redan kl 02 denna natt skulle de vidare till Hamburg för en mysig och avkopplande weekend i Stockholm.

Vi pratade hjortron, björnar och vargar. Vi pratade norska språket och danska, hur funkar förresten finska med estniska och ryska? De frågade en norrländska hur ”vår” nationalrätt crepes serveras. Har ingen aning, däremot äter vi palt! En norska berättade om vår svenska räksallad, samtliga tyckte att korv tillsammans med en majonnäsblandning och räkor var en mycket underlig blandning.

Alla delade vi med oss av våra klubbar och hur det fungerar hemma hos var och en. Hur lika vi har det och ändå så olika. Aicha Berdouzi, Frankrikes ”president” berättade om sin tid i LCI, hon var inte den enda presidenten i familjen Thomsens hem denna fina kväll. Nämen är det en Angela Merkel pose vi ser! Tysklands ”president” Sandra har anammat sin riktiga presidents rörelsemönster, så vackert!

Tack så fantastiskt för en underbar kväll!

Jill Parling
LC141 Hudiksvall

5 frågor till KOM-ess

5 frågor till KOM-ess

Nu är det snart en månad sen vi kickade igång verksamhetsåret med KOM på Ronneby Brunn. Våra KOM-ess Kajsa och Titti gjorde ett fantastiskt jobb tillsammans med roddarna.

Nu är det dags för en ny tjej att ta över rollen som nästa KOM-ess. Men vad innebär det egentligen? Jag fick ställa några frågor till härliga Titti om vad hon tycker och tänker om KOM.

Titti – KOM-ess 2017–18

Hej Titti! Tack för senast! Ni gjorde verkligen ett superbra jobb på KOM. Men vad var det egentligen som gjorde att du sökte du till KOM-ess?
Jag insåg snabbt att det här var min chans att få vara med om något som få eLCor och RT:are är med om! Att få uppleva, PÅVERKA och bidra till den magiska KOM/ROM-bubblan!

Många gånger har man en föreställning om hur det ska bli. Var det som du hade tänkt dig?
Ja, det var det faktiskt. Jag arrangerar konferenser i mitt jobb så jag var väl insatt i vad som förväntades av mig. Jag var beredd på en hel del jobb och att det skulle bli roligt att göra det tillsammans med det andra KOM-esset och de båda ROM-roddarna.
Eller ja, där får jag kanske backa i mitt svar lite. Det blev inte riktigt som jag tänkt – för det blev så mycket bättre! Vi fyra blev en tajt grupp som kompletterade varandra bra och skrattet låg alltjämt och bubblade 🙂

Det låter helt klart som du haft ett händelserikt år men vad tycker du har varit roligast?
Att se hur det som vi planerat och arbetat för föll ut och hur det togs emot! Det blev ett fantastiskt KOM/ROM! Att lära känna så många under så kort tid!
Och jag glädjer mig väldigt att få vara kom-ess ett år till, tillsammans med ROM-roddaren Andreas och de båda “nya”!

Vilken bra egenskap har du haft nytta av som KOM-ess?
Att ta det som det kommer! Det gäller att vara beredd att göra det som behövs “when ever/what ever” och ändra planerna vid behov. Eller arbeta agilt som vi säger i mitt jobb! 😉

Det finns säkert flera tjejer därute som sitter och funderar på om det kanske är något för dem. Så, enligt dig, varför ska man söka till KOM-ess?
Att delta på KOM är fantastiskt i sig men att få vara en del i arbetet innan, under och efter är något annat! Och så får du vara en del i ROM – inte många eLCor som kan säga det?! 😉 Stundtals intensivt, men få förunnat att få vara med och genomföra ett KOM!! Jag kan lova att det du får vara med om blir unikt 

 

Tusen tack Titti! Är du sugen på att bli Ladies Circles nya KOM-ess? Du hittar all information på medlemswebben.

Att åka på LCI med (hela) klubben

Att åka på LCI med (hela) klubben

Dag 1

Det var ett gäng förväntansfulla ladies som åkte mot Landvetter ca 05:00 den 25 augusti. Förberedelserna hade pågått en längre tid med planering av boende, flyg, hatt och långklänning inför lördagens galamiddag. Efter incheckning så satte vi oss och åt en gemensam frukost. 07:00 fick vi boarda planet och 07:30 var det take off mot Hamburg. Kanske låter märkligt att flyga till Hamburg när vi skulle till södra Danmark, men vi hade bokat transfer via LCI från Hamburg till Sönderborg. Flygresan till Hamburg tog ca 1h.

Vi promenerade till vår transfer och blev avprickade av vår chaufför och efter ett litet missförstånd var vi äntligen på väg! Bussen hade egen toalett, wifi och sköna säten. Det åts snacks, mackor och till slut skulle vi äntligen öppna den efterlängtade flaskan med mousserade vin. Dock hade den nog fått sig en åktur från butiken till transferbussen för korken flög av med en oerhörd fart så både Ann och Mirja luktade surt vin resten av färden…

Vi blev avsläppta vid vårt boende som hette Sönderborg Danhostel City, lämnade av väskor och fräschade till oss. Sedan promenerade vi till Hotell Comwell där registreringen skulle vara, men väl där blev vi hänvisade till Alison konserthall där själva AGM-mötet hölls. Vi var med på mötet, åt en sen lunch och sedan fick vi registrera oss. Efter detta gick vi tillbaka till vårt boende, checkade in och fick våra rum. Sedan bytte vi om inför våra home parties. En buss hämtade oss runt 17:00 och körde oss till busstationen där det väntade ytterligare flera bussar för vidare färd mot respektive home party. Alla i LC98 var på olika home parties. Efter fint mottagande i respektive hem med god mat, dryck och samvaro med andra härliga eLCor från hela världen åkte allihopa vid 22-tiden åter mot Sönderborg centrum för efterfest på puben Buddy Holly. Vissa av oss hamnade på Penny Lane mitt emot där det var mer drag. En del kastade in handduken tidigt och en del andra var en aning mer uthålliga.

Dag 2

Sportiga Vickan sprang en runda på morgonen medan vi andra sov en aning längre. Gemensam frukost/brunch utomhus på ett mysigt café inne i centrum fick starta denna soliga lördag. Sedan strosade vi runt i butiker, Linnea, Ann och Vickan köpte skor och Mirja köpte stödstrumpor. Vi åt en god sen lunch där mackorna var nästan lika stora som ölen. Sedan promenerade vi tillbaka till vandrarhemmet och började göra oss i ordning inför galamiddagen som skulle gå av stapeln senare. Det fixades, sminkades, långklänning på och innan avfärd drack vi bubbel, Happy End och det fördelades ut färdknäppar.

Bussen hämtade runt 18:00. Väl framme på Skansen var det full aktivitet och ladies i många olika klänningar och kulörer. Fördrink intogs och vi minglade runt innan sittningen började. Under middagen var det bra underhållning, trevliga samtal med bordseLCorna, mer god dryck och dans. Festen höll säkert på framåt småtimmarna, men vi valde att lämna runt ett-tiden. Det blev efterfest på ”vår balkong” alltså ute på innergården med pizza, cola och en ljusslinga…

Dag 3

Mirja, Vickan och Linda gick en morgonpromenad. Vi andra vaknade lite senare till en strålade fin dag. Vi packade ihop våra väskor, checkade ut, placerade bagaget i bagagerummet då transfern åter till Hamburg Airport var bokad 15:30. Vi promenerade in till centrum för brunch. Denna gång åt vi på ett annat café som hade allt man kan tänka sig på ett buffébord en söndag. Vi satt länge och njöt i solen.

Efter brunchen tog vi en promenad utmed havet, på strandpromenaden och i hamnen. Vid 15 var vi åter på vandrarhemmet för att packa ihop oss och sedan åkte vi med transferbussen 15:30. Framme på flygplatsen fick vi vänta med att checka in, under tiden åt vi på McDonalds. Vid incheckningen visade det sig att flyget till Göteborg/Landvetter var försenat ca 2h. Innanför säkerhetskontrollen gick vi i taxfree-shoppen en stund och sedan parkerade vi oss på ett café fram till boarding. Väl på flyget somnade nog alla en stund, utom Vickan som inte kunde fälla sätet. På Landvetter skötte bagagehanteringen sitt och väskorna kom nästan direkt. Vi gick till våra respektive bilar för färd mot Borås. Då var det ett gäng trötta, men oerhört glada, lyckliga och energi boostade ladies som kramade om varandra och sa att detta måste vi göra om!

Genom att åka på LCI ihop har vi som grupp stärkts där vi har lärt oss mer om varandra som individer och hur vi fungerar ihop som ett team. Alla hjälps åt och ingen är utanför, alla får ge sina synpunkter och åsikter i gruppen. LC98 respekterar varandra och varandras olikheter.

Vi kan vara oss själva och att vi är trygga med varandra. Dessa tre dagar ihop har vi skrattat så mycket, haft oerhört roligt, pratat om viktiga ämnen, fått ännu större förståelse för varandra men också för andra människor.

Vi har fått intryck från andra eLCor världen över, vilket också gett oss input och idéer hur vi kan verka lokalt, samarbeta och utvecklas i vår klubb. Vi kom hem med ett gäng nya pins, men också stärkta med nya intryck och infallsvinklar.

LC98 Borås; Mirja Scott, Linda Svedensten, Linnea Hedin, Emilia Weijmer, Sandra Brüel Grönberg, Ann Jaldevik, Victoria Johansson (PM) och Christina Björsell

Vem är en eLCa?

Vem är en eLCa?

Det är torsdag kväll. Öppningsceremonin ska snart börja och salen fylls med tjejer från världens alla hörn. Jag ser danskor med stora flaggor över axlarna, indiskor klädda i den traditionella sarin, holländskor i träskor, belgiska smurfar, två Pippi Långstrump bland svenskornas blågula tröjor, amerikanska flaggan på ett par byxor, norska vikingar, Botswanas blåsvartvita halsdukar, Union Jack på både klänningar och skor, finska flaggan på kaninöron och hur många vackra folkdräkter som helst från olika länder. Och vart man än tittar viftas det med nationsflaggor.

Det är vad jag ser på utsidan. Vad jag inte ser är ålder, yrke, sexualitet, religion eller politisk åsikt. Men det spelar ingen roll. En eLCa kan vara 18, 30 eller 44 år. Hon kan vara läkare, sköterska eller arbetslös. Singel, gift eller skild. Hetero, bisexuell eller gay. Muslim, jude eller ateist. Höger, vänster eller någonstans däremellan.

Jag ser heller inte hur hon är som person. Men alla jag möter är glada. De är engagerade och de bryr sig. De är nyfikna och stolta över att tillhöra en så fantastisk organisation.

På AGM (Annual General Meeting ) i Sønderborg var vi 875 kvinnor från olika delar av världen. Var och en av dessa 875 kvinnor är eller har varit en eLCa. Så, vem är en eLCa?

Lisa Andersson
Redaktör 2017–19 och en stolt eLCa

Äntligen är LC-året igång!

Äntligen är LC-året igång!

Efter en snabb spaning på Facebook kunde jag konstatera att många klubbar har påbörjat höstterminen med kräftskivor eller, som i några fall, med surströmmingsskivor. Ni ser ut att så ha så mysigt! För min egen del så har LC-året pågått ett tag med förberedelser inför KOM och HS-möte 1. I skrivande stund så är jag nyligen hemkommen från LCI AGM i Sønderborg, Danmark och är sådär lagom trött och lycklig som jag brukar vara efter ett intensivt LCI-möte. Jag tänkte dock inte fylla det här brevet med info om vad som beslutades på mötet, utan det kommer att publiceras rapporter och reseberättelser på vår svenska hemsida och såklart ett mötesprotokoll på LCI:s hemsida inom sin tid.

Jag vill ändå ta tillfället i akt att berätta om en önskan från LC Malta. De försöker rekrytera nya medlemmar och har bett LC Sverige och LC GB&I om draghjälp eftersom det bor många svenskar och britter på Malta, så känner du någon som bor där så tipsa henne gärna om LC. Jag kan hjälpa till att förmedla kontakt med LC Malta om så önskas.

Jag hoppas att din klubb har börjat fylla årets klubbprogram med innehåll och att ni har många roliga möten att se fram emot. Kom ihåg att skicka ert klubbprogram till er DO om det inte redan är gjort. Hennes e-postadress hittar ni i handboken samt på medlemswebben.

Slutligen så önskar jag er en riktigt härlig start på LC-året!

kram Hille

KOM – Probably the best kickoff in the world

KOM – Probably the best kickoff in the world

Varje år i augusti inleds Ladies Circles verksamhetsår med en kickoff för alla klubbordförande och huvudstyrelsen. KOM, vilket står för just klubbordförandemöte, hålls tillsammans med Round Tables motsvarighet – ROM (riksomfattande ordförandemöte). Har man varit med i LC ett tag så har man säkert fått höra att det är en helt sjukt kul helg och att det är något man verkligen bör åka på om man får chansen.

I år går jag in på mitt fjärde år i LC och äntligen var det min tur att få åka. Men är det verkligen så kul som alla säger? Flera veckor innan börjar folk ladda, och ju närmre vi kommer desto fler taggade inlägg dyker det upp i mitt flöde. Förväntningarna är minst sagt höga men vågar jag lägga ribban så högt?

På torsdag morgon bär det av ner till Ronneby Brunn. Ju närmare vårt mål vi kommer, desto mer ser vi molnen skingras och när vi parkerar visar sig sommarsverige från sin allra bästa sida. Det känns i luften att det är något riktigt spännande som väntar!

Huvudstyrelsen träffas alltid dagen innan alla ordförande kommer för att gå igenom lite praktiska saker, men också för vårt första huvudstyrelsemöte. De flesta av oss gick på våra poster den 1 juli. Och även om man kanske kände några av tjejerna lite sedan tidigare, så är vi som grupp helt nya för varandra. Men vilka tjejer! Jag ser verkligen fram emot att få lära känna alla under det här året.

Det är inte bara vi i huvudstyrelsen som är nya för varandra, som ordförande åker man ensam från sin klubb till KOM. Men det betyder inte att du är ensam. Jag kan garantera dig att det inte tar lång tid förrän det känns som du är bland gamla vänner. Vi har ett ordspråk i Ladies Circle, En eLCa du inte har träffat är en vän du ännu inte mött. Och så är det. I LC är du bland vänner.

Nu undrar du kanske, var det så bra som jag hoppats på? Helt ärligt vet jag nog inte riktigt vad jag trodde helgen skulle innebära men jag kan med handen på hjärtat säga att KOM verkligen är så fantastiskt som alla säger. ♥

Lisa Andersson,
Ladies Circles redaktör 2017–19 och numera KOM-frälst

Redaktören tar ordet

Så var min tid som redaktör för Ladies Circle Sverige över och dags att lämna över staffetpinnen till Lisa. Oj, vad detta året har gått fort, jag började ju precis. Det har varit ett väldigt roligt och lärorikt år som redaktör. Är så glad och tacksam för att jag fick denna möjligheten. Att dessutom får…

En förening i full blom

En förening i full blom

Lagom till att vårt vackra land, och även Ladies Circle, står i full blom är det dags för mig att skriva mitt sista RO-brev. LC-våren har gått med en rasande fart. Det har arrangerats distriktsmöten i alla tretton distrikt, och vi har haft ett fantastiskt riksmöte i Åre. Som riksordförande är det alltid en höjdpunkt…

LC3 testar mountainbike

LC3 testar mountainbike

Det är en kväll i slutet av maj och LC3 skall testa mountainbike för första gången.

Dagens program är förlagt till Ånnaboda i Kilsbergen, ca 30 minuter från centrala Örebro. Konferensanläggningen Ånnaboda Storstenshöjden erbjuder hyra av mountainbikecyklar och i området finns 10 leder med allt från grön till svart nivå. Anläggningen stänger för kvällen klockan åtta men i cykelhyran ingår nyckel till cykelrummet så det är fritt fram att cykla så länge det är ljust- om man orkar.

På plats i Ånnaboda blir vi uppmötta av Katarina Rönnbacka Nybäck från Regionförbundet Örebro som skall ta sig an uppgiften att lära oss allt om mountainbike på en kväll;) Katarina har brunnit för mountainbikesporten i flera år och lett flera Leaderprojekt i länet med syfte att öka mängden leder samt locka fler till sporten. Hon drog igång Bergslagen cykling, ett sammarbete mellan Örebro läns fyra destinationer, kommuner och region Örebro län för att ha enhetligt skyltade och graderade leder i hela länet. På hemsidan finns all information om mountainbike i länet samlat på ett ställe. År 2011 var första leden klar och nu är Örebro störst i Sverige vad det gäller Mountainbike leder. Katarina är även med och arrangerar årligen återkommande mountainbikeläger för tjejer i Pershyttan. Lägren är väldigt populära och alla är välkomna- nybörjare som världsmästare.

Cyklarna har justerats enligt vår längd i förväg så att vi snabbt skall komma ut i spåret. Först får vi alla göra en säkerhetscheck på våra cyklar och kolla så att allt är som det ska och så bär det av till grusplanen intill för att träna på bromsteknik. Kul att se alla dessa tjejer köra fram på led och göra sprutsladdar på gruset;)

Efter att ha prövat både fram och bakbroms och fått teknik tips så ger vi oss ut på stig.

I Ånnabodas kuperade terräng får vi stegvis ta oss an längre och brantare backar och lära oss hantera stenar och rötter. Kvällen är fin och det är torrt i markerna så det är bra grepp på underlaget, vilket underlättar. Det krävs full koncentration för att våga släppa på i nerförsluten och ta tillräckligt med fart i uppförsbackarna. Tipset är TITTA INTE på den stora stenen, för då kan du ge dig på att du hamnar just på den!

Precis som Katarina säger så är den största fienden i vårt eget huvud, för det är när du bromsar för mycket som du inte kommer över hindren – utan trillar. Hon peppar oss längs leden och vi klarar kvällen utan värre vurpor och får beröm för vårt mod i backarna.

När vi är tillbaks uppe på anläggningen så prövar vi ett varv på teknikbanan där, här finns allt från gungbrädor, gupp, och diverse hinder. Lagom tills vi hunnit ta ett varv så kommer även regnet och trötta tjejer åker och parkerar cyklarna och beger sig ner mot Ånnaboda sjön för att ha möte i det fina glashuset nere på stranden. Marie dukar fram Italiensk buffé och maten får tysta mun en kort stund.

Efter en snabb presentationsrunda berättar Katarina om sin historia från hobbycyklist till tävlan och Leaderprojekt. Vi är många runt bordet som förstår att det är lätt att fastna för sporten. Just för att den kräver ens fulla koncentration så erbjuder den samtidigt mentalavkoppling från allt annat surr- ja och så bra träning förstås. Efteråt har vi ett kort möte och 3 minuter.

Vid pennan
Ida Lilja, sekreterare LC3 Örebro

Vara eller icke vara?

Vara eller icke vara?

Vad gör eLCor när de helt plötsligt står vid klippans brant och den enda känsla som finns i hjärtat är uppgivenhet?

De tar sig i kragen och hittar en väg tillbaka!

Detsamma gällde vår klubb våren 2014. Branten i det här läget illustrerade det faktum att klubben, utan förvarning, var nära utdöende. Några hade förvisso fallit för åldersstrecket, men de permitterade kom inte tillbaka och några valde att lämna helt. Kvar fanns tre eLCor som, efter att chocken lagt sig, fick avgöra klubbens framtid.

Då vår klubbs undermedvetna motto varit “Man kan inte få för mycket av Ladies Circle”, så var det inget svårt val. De tog sig i kragen, helt enkelt.

Nu gällde det för våra eLCor att ragga gäster och deras öron har aldrig varit så stora, för alltid är det någon som känner någon. De fick tips från våra systerklubbar i distriktet, våra PM-are tipsade om flera tjejer i den yngre generationen och det kunde bjudas in underbara tjejer från hela bygden. Många av gästerna gav själva tips på tjejer som skulle vilja veta mer vad LC är.

Det blev en succé! Vid årets slut kunde vi räkna in 9 medlemmar!!!  Det var helt klart ett hästjobb som gjordes, av grundtrion såklart, men också av hela nya klubben.

Men det är klart att det inte bara varit nedförsbacke hela vägen. Och det är en stor risk att låta en klubb växa så fort som vår gjorde. Därför lade vi i en lägre växel under de två följande åren för att skapa vår “nya” klubbs värdegrund och för att vi tillsammans skulle få växa oss starka.

Den stora frågan var en gång “Hur många ska vi vara?”. Vi har formulerat om den och frågar oss nu istället “Hur FÅ får vi inte bli?”.

Pi Öhrberg, ordförande 2017/2018.
LC49 Skara,
Stolt mottagare av utnämningen “Årets eLCa”

LC49 Skaras årsavslutning 2017. Med på bilden finns Distrikt 10s Sisterspokal, vandringspriset för Årets eLCa, partypapegojan Olga och vår egna maskot Tuva.

Go Top