Besök av Suicide Zero

Höstens korta dagar och eviga mörker kan verka tunga nog men en kväll i november sågs ändå LC119 tillsammans med 25 gäster i Zakrisdal i Karlstad för ett möte om den svåra frågan självmord och suicid prevention. Marie Niljung, ambassadör för organisationen Suicide Zero var inbjuden talare och föreläste för klubben under två givande timmar som framkallade såväl gråt som skratt.

Lokalen fylldes med 37 kvinnor, ett rekord för klubben, och programmet inleddes med fördrinkar och möjlighet att köpa lotter i det charitylotteri som anordnats av medlemmarna som gåva till Suicide Zero.

Marie Niljund menar att det är hennes ”förbannade skyldighet” att dela med sig av den kunskap hon har. Med en historia av psykisk sjukdom och två självmord, de av hennes föräldrar vid olika tidpunkter, har inte bara viljan att lära sig mer och fördjupa sig i ämnet utan också drivet att sprida kunskap och arbeta mot psykisk ohälsa vuxit fram.

Ett år efter att Marie tar studenten hittar de hennes mamma i badkaret hemma där hon tagit tabletter och sedan låtit sig själv drunkna. Under åren som kommer gör pappa många försök till samma sak. Samma månad som Maries äldsta son föds gör pappa ett nytt allvarligt försök och vill att hon ska komma och besöka honom när han vaknat. Marie är trött nu, hon skriver brev till honom att antingen måste han välja livet. Vara med nu, söka hjälp och blir morfar eller så kommer de inte ha något mer att göra med varandra. Pappa Sven söker då hjälp, får litium och blir världens bästa morfar.

Några år senare verkar det som att han har slutat ta sin medicin, de tror att han mådde så bra att han inte trodde att han skulle behöva det med, men under hösten 2006 går han in i en djup depression. När det verkar som att han kommit ur denna blir allt om vanligt igen, han är barnvakt åt barnen på fredagen men på lördagen ringer pappas flickvän Annie som hittat honom i sjön. Han körs med ambulans till Oslo men vaknar aldrig igen.

– Mamma, vad dog mormor av?
– Mormor dog i en sjukdom som heter depression.
– Ja, det vet jag väl men hur dog hon?
– Hon tog tabletter och lade sig i ett badkar och drunknade.
– Så gjorde inte morfar va?
– Jo, så gjorde morfar också.

*tystnad*

– Vad tänker du på?
– Du det är så knäppt så det orkar jag inte tänka på det.

Det är svårt att veta vad man ska säga till barnen. Många har tyckt att Marie och hennes man skulle ljuga. Säga att deras morföräldrar dött av något annat än självmord men hela Maries och Suicide Zeros engagemang handlar om att häva tystnaden och tabun. Morfar hade lagt sig i vattnet och orkade inte ta sig upp, det var sanningen och det var viktigt, om än svårt, att även berätta för barnen.

Marie berättar att det är vanligt med skuld, skuld för familjen, skuld hos den som mår dåligt och skuld hos vänner och andra anhöriga. Men skulden är ingens, där emot kan man med rätt verktyg kan man hjälpa den som riskerar självmord. Det spelar roll om hur vi pratar om självmord och vi måste våga prata om det. I Sverige begås 1500 självmord och 15000 självmordsförsök varje år. Ca 60 av dessa är barn som tar sitt eget liv.

Marie beskriver det som att det på ett fullbordat självmord går 10 försök och 100 tankar. Det går inte att själv försöka ta sig i kragen när det inte finns någon krage att ta sig i men livsvilja är konstant medan dödsviljan är tillfällig. 
Det som hjälper är att få diagnos, medicin och behandlingar som ECT, KBT och stödsamtal. Marie uppmanar till att agera vid självmordsförsök. Som närstående eller bekant kan du visa att du finns där och att du lyssnar. Hon menar också att det är viktigt att aldrig lova att hålla personens mående hemligt. Om du gjort det så kanske du måste bryta det.

Att inte hålla hemligheter blir särskilt viktigt när det gäller barn, att barn inte ska hålla varandras hemligheter. 
Slutligen gör Marie en jämförelse mellan att någon på din arbetsplats får akut hjärtstopp. Ambulans tillkallas utan lov och de som är bekanta med hjärt- och lungräddning kommer att skrida till verket. Lika mycket är detta en sjukdom, skäms aldrig att fråga, ta beslutet och kör till psykakuten. Acceptera inte nej. Få dem att lova att höra av sig till dig. Få dem att lova att söka hjälp.

Madeleine Blom
Sekreterare, LC119 Karlstad