Archive For The “Klubbnytt” Category

LC4 Uddevallas maskot

LC4 Uddevallas maskot

Första gången jag blev inbjuden att deltaga i ett LC-möte hos LC4 Uddevalla våren 2002 var det med stor glädje. Under mötets gång visste jag inte vilken stor betydelse LC skulle komma få i mitt liv de kommande åren och fortfarande har efter 15,5 år.

Visserligen kunde jag inte bli fullvärdig medlem eftersom jag redan då passerat den magiska gränsen 40 år ett år tidigare. Dock tändes ett litet hopp när det började diskuteras att gränsen skulle höjas till 45 år. Till min stora sorg gick det dock inte igenom innan jag hann fylla 45 år.

Det kan ju tyckas vara skönt att bara kunna komma till de olika mötena och låta någon annan sköta allt runt omkring. För mig skulle tiden med LC fått ytterligare en dimension och det hade känts ännu bättre om jag fått möjligheten att deltaga officiellt i styrelsearbetet. Då hade även den här benämningen gäst inte förföljt mig. Ibland har det känts lite fel att bli kallad gäst när jag många terminer varit bland dem som haft högst närvaro och vid våra interna quiz gällande LC vunnit.

Under årens lopp har jag fått uppleva så otroligt mycket roligt ihop med alla underbara eLCor. Vi har haft många olika typer av möten och för att nämna ett som slår alla andra är när vi i slutet av maj 2017 åkte till Island. Där gjorde vi allt man skall göra som turist – bland annat badade vi i Blå Lagunen, red på Islandshästar och upplevde den fantastiska naturen. Vi träffade också LC4 från Reykjavik, ett mycket givande möte.

För att avsluta – till min stora belåtenhet är jag nu inte gäst längre utan har uppgraderats till LC4 Uddevallas maskot, vilket känns väldigt bra.

Kristina Hägneborn 
maskot, LC4 Uddevalla

Dra sig tillbaka  eller börja på nytt?

Dra sig tillbaka eller börja på nytt?

I slutet av verksamhetsåret 2013 visade det sig att hälften av LC69 Växjös 12 medlemmar skulle gå ur föreningen samtidigt. Utan förvarning damp det ner som en blöt filt över medlemmarna som skulle vara kvar. Det fanns två vägar att gå. Lägga ner klubben. Eller. Kavla upp armarna och börja jobba!

Som tur är valde klubbmedlemmarna det senare alternativet. De bestämde sig för att inom två år vara mellan 12–15 medlemmar igen. De bjöd in gäster och hade fullt fokus på uppgiften. Idag, en blomstrande klubb med högt engagemang. Från att stundtals varit en klubb som knappt åkte på DM är de idag representerade på DM, KOM, RM och många andra arrangemang inom LC.

Våren 2017 var klubben iväg på en resa till Polen. Det blev tre dagar fyllda med skratt, samtal, öl, spa och shopping. De minnena som skapades under resan kommer att följa med klubben och dess systrar under många år. Att resa tillsammans skapar förståelse för varandra, en djupare vänskap och så klart minnen för livet.

Medlemmarna i LC69 Växjö är alla tacksamma för att få möjligheten att ingå i LC:s nätverk och vara en del av något helt fantastiskt. Det är en förmån att varannan till var tredje vecka, inte vara mamma, maka, sambo, kollega utan bara vara sig själv och få prova mängder av aktiviteter och träffa många olika människor. Det berikar vårt liv.

Vi önskar LCS ett stort grattis på födelsedagen och vi är tacksamma att vi får vara en del av dig! Hurra!

LC69 Växjö

LC16 Falun på hemlig resa

LC16 Falun på hemlig resa

Tidigt fredag morgon lyste det i fler fönster än vanligt i Falun. Det var dags för LC16:s hemliga resa och 12 förväntansfulla ladies steg upp i ottan och gjorde sig redo för upphämtning. Efter ett par mil i bil hamnade vi till slut i Skavsta och inte förrän vid entrén till avgångshallen avslöjades vårt hemliga resmål – Gdansk. På tidigare möte hade vi fått gissa resmålet, men inte en enda av oss hade gissat rätt. Bra jobbat av rese-kommittén att hålla det hemligt hela vägen!

Väl i Polen blev det taxi från flygplatsen till vårt trevliga lägenhetshotell med rumsindelning sex och sex. En rolig del i att resa tillsammans är att bo tillsammans och i detta fall även att dela en 90 cm säng tillsammans!

Efter att väskorna burits upp gav vi oss ut i den oerhört vackra staden. Det var dags för lunch och efter en stunds diskuterande om var vi skulle sätta oss hamnade vi på en genuint polsk restaurang längs floden där servitören propsade på att vi skulle prova de polska rätterna på menyn. De modigaste av oss valde polska piroger, kotletter med surkål och kryddstarka korvar.

Efter lunchen i solen fick vi njuta av välgörande massage i grupper om tre. Medan tre låg och njöt på britsar satt vi övriga på vinbaren runt hörnet och njöt av bubblande drycker.

Hem till lägenheten igen för en liten uppiffning och fördrink innan middag på en närliggande restaurang med väldigt god mat. Vi njöt i fulla drag av både mat, dryck och härligt sällskap.

Lördagen började med frukost i lugn och ro och därefter kort möte. Solen sken och värmde gott genom fönstren och vi var ivriga att ge oss ut på stan och utforska Gdansk. Planen var en båttur längs floden, men övergick till en promenad längs kajkanten istället. Efter promenaden var vi lite törstiga och siktade in oss på takbaren på Hilton, men tyvärr fick vi vända vid hissen då vi var för tidigt ute. Vi undrade alla hur de tänkte där, för tidigt för bubbel!!?? Istället blev det den lokala pizzerian som gästades och överraskade med väldigt goda drinkar.

Med törsten släckt kunde vi ta ytterligare en promenad, denna gången till Polens bästa sushibar som vi blivit rekommenderade av vår fina Therese som fick stanna hemma denna gång då hon väntade en liten LC-bebis. Mat beställdes in och fyllde både bord och mage.

Efter maten var det fri tid och vi splittrade gruppen för ett par timmar. Några valde shopping, andra strosade i gamla stan och ett par av oss valde den kulturella vägen och besökte Solidaritetsmuséet. Jag tror att vi alla kan rekommendera vår respektive aktivitet då det var idel glada miner när vi möttes upp hemma i lägenheten på seneftermiddagen. Några fattigare än andra och några rikare på kunskap än andra!

Lördagskvällen var vikt åt gourmetmat på Prologue där vi först undrade om vi skulle resa oss och gå när rätt efter rätt som beställdes visade sig vara slut men där vi till sist alla njöt av fantastisk mat, väldigt välkomponerat och vällagat. Ett stopp på vägen hem på en takbar där vi serverades färgglada drinkar medans vi njöt av utsikten över floden och Gdansk centrum.

Söndag och dags för hemfärd, frukost gemensamt och sen gav vi oss ut på en sista promenad i stan där det inhandlades presenter och småprylar för våra sista zloty.

På flyget hem satt de flesta av oss med slutna ögon och väl i bilarna igen konstaterade vi att vi haft en väldigt trevlig resa som var oerhört välarrangerad av resekommittén.

LC16 Falun

Intercity i distrikt 6

Intercity i distrikt 6

I mitten av oktober anordnade LC149 Stockholm Birka ett intercitymöte för distrikt 6. 14 av distriktets 17 klubbar var representerade och cirka 100 eLCor, PM och gäster kom till Årsta folket hus.

Vi hade äran ha både vår fina distriktsordförande Ulrika och riksordförande Hille på plats. De berättade kort om vad som hänt och vad som var på gång i distriktet och i huvudstyrelsen.

Temat för kvällen var välmående och balans i livet. Vår syster Gisela höll 3-minuter om när hon förlorade balansen i livet och föll ner i ett svart hål. Hon berättade om sin väg tillbaka och att hon i dag lever ett liv som hon vill. En viktig och betydande pusselbit som bidragit var när hon fann LC och fick nio nya systrar. En berättelse som verkligen berörde och avslutades med en lång varm applåd.

Fredrik Gejrot kom från Hjärnfonden och berättade om deras arbete. Vårt charityprojekt kommer verkligen kunna bidra till deras arbete och forskningen av hjärnan. Kvällen inbringade 10 000 kronor till Hjärnfonden.

Jenny Eklund, Alla leder, ledde oss genom kvällen och gav oss tips, verktyg och insikter för att hitta balans i livet. Vi behöver ha tilltro till vår hjärna, den hjälper oss mer än vi tror. Med höstlöv demonstrerade hon de cirka 70 000 tankar far genom våra huvuden dagligen. Det går inte att göra allt och det kan vara svårt att se lösningar när man är mitt uppe i det. Ta ett steg tillbaka eller bara ”släpp” tanken så kommer oftast hjärnan på lösningen själv. Ungefär 2 miljoner intryck i varje ögonblick utsätts vi för så hjärnan arbetar ständigt med att sålla bland dessa. Ofta tror vi att vi kan ha fler bollar i luften än vi faktiskt klarar av. Bäst är att göra en sak i taget för det kostar mycket i effektivitet när vi avbryts och måste starta om. Hennes tips för kvällen var:

  • Kom ihåg att andas! Ta ett djupt andetag och mycket stress kan släppa.
  • Prioritera – våga säga ja men också nej.
  • Fundera på vad och hur du gör saker och hur du ”pratar med dig själv”.
  • Rör på dig – det frigör positiva hormoner och stärker hjärnan.
  • Avsätt tid för reflektion – ge dig själv möjlighet att pausa och hämta ny energi.

 

Var rädda om er själva och hoppas ni finner balans i livet.

LC149 Stockholm Birka
genom Anna Myhrén-Bäck

Ett halvt liv i LC

Ett halvt liv i LC

Hej Ulrica Magnusson Söderlund, LC57 Skellefteå! Hur kom du i kontakt med LC?
Jag kom i kontakt med LC första gången i Härnösand. Som trainee inom dåvarande Nordbanken flyttade jag runt i Norrland och hamnade drygt ett halvår i Härnösand. Jag var bara 23 år nyss fyllda den hösten 1995 och en som jag tyckte äldre kvinna på banken (PM), kom efter några veckor fram till mig och frågade om jag kände till Ladies Circle. Nej, det gjorde jag inte, men hon berättade om föreningen och tyckte att jag var en ”typisk” eLCa. Jag visste såklart inte hur en sån var men blev lite smickrad och tackade ja till att komma som gäst i Härnösandsklubben.

Jag hann inte bli invald i Härnösand men de skickade mig vänligt vidare som gäst till Kalix dit min kosa styrde sommaren 1996 och där gästade jag vidare den hösten. Samma visa här, de hann inte med inval så de skickade mig glatt vidare som gäst till Örnsköldsvik där jag fortsatte som gäst våren 1997 och äntligen… i en badtunna vid havet i samband med höstupptakten blev jag äntligen invald i gemenskapen!

Men mitt rundflyttande slutade inte här, sommaren 1998 flyttade jag till Piteå och blev då ”transa” för första gången. Piteåklubben blev sedan min hemmaklubb i 14 år! Klubben gick under den tiden från att vara mer av en syjunta till att bli en aktiv klubb som reste på DM, RM och KOM! Även fester för att samla in pengar till Charity blev något av vår specialitet! Hösten 20012 flyttade jag till Skellefteå och ”transade” igen och sedan 2013 varit medlem i denna klubb. Jag trivs fortfarande enormt bra och gruvar mig nu för att detta är mitt SISTA år!!

Har du något minne som är lite starkare än andra?
Jag minns särskilt mitt år som Distriktsordförande 02/03 som nog var det roligaste jag gjort inom LC. Det slutade med att jag flyttade ihop med dåvarande Riksordförande inom RT och det var kanske inte avsikten från början utan en konsekvens av att man träffar otroligt många trevliga människor i dessa klubbar. Och ibland säger det ju klick 😉

Vi är inte tillsammans idag men håller fortfarande kontakten och är goda vänner.

Man har ju möjlighet att lämna LC efter 10 år och ändå ha samma möjligheter som de som går för åldersstrecket. Vad har fått dig att stanna kvar?
Jag har stannat kvar i LC för att det för mig har varit en fantastisk möjlighet att få lära känna andra kvinnor i min egen ålder vart jag än bestämt mig för att bo. Ett naturligt sätt att få lära känna människor i den stad man flyttar till. Så viktigt när man flyttar runt som jag gjort.
Ett nätverk utanför jobbet och ev. relation. Ett andningshål i vardagen, ett tillfälle att skratta med andra tjejer tills tårarna rinner, en förening med ett stort hjärta som bryr sig om och engagerar sig. Att sen få möjligheten att lära sig om samhället vi lever i via alla studiebesök är enormt berikande.

Och sist men inte minst – alla dessa fantastiskt härliga kvinnor i den egna klubben och runt om i alla klubbar i vårt avlånga land – alla är mina vänner och en del har blivit mina vänner för resten av mitt liv!

Jag ångra inte en sekund att jag lagt 22 år i LC och jag hoppas få återkomma även som PM på många möten och fester framöver!

Många kramar till er alla mina hjärtan,
Ulrica Magnusson Söderlund
LC57 Skellefteå

Biokväll i höstmörkret

Biokväll i höstmörkret

När höstmörkret omsluter oss och man är sugen på seriöst höstmys har LC88 Gislaved under 3 år arrangerat en BIOKVÄLL för nära och kära. Vi hyr helt enkelt Gislaveds Biosalong och väljer själva film. Under kvällen vill vi inspirera och skapa en riktigt ”Feel Good-känsla” för alla förväntansfulla biobesökare. En kväll där man på hemmaplan kan njuta av sköna människor omkring sig, nätverka och dessutom utöka repertoaren av en, förhoppningsvis, helt ny empowerment-film. Samtidigt ökar vi på ett skönt och avslappnat sätt medveten om Ladies Circle. I år kunde dessutom berätta att Ladies Circle fyller 70 år! Det matchade vi med totalt 70(!) filmsugna kvinnor till biosalongen som alla var välkomna på mingel med bubbel och snacks innan filmen. Vi hade även uppskattat besök från våra närmaste LC-klubbar, vilket alltid är extra roligt!

Klubben håller filmen hemlig fram till biokvällen, så när vi i år presenterade filmen ”All about time” var det en överraskning för de flesta. Filmen är skriven och regiserad av brittiska Richard Curtis (skaparen av bland annat Nothing Hill, Love Actually, Fyra bröllop och en begravning). All about time är en varm och skön kärlekshistoria med inslag av tidsresor. Jag tror alla blev berörda, vi skrattade och grät och upplevde många andra känslor där i mellan. Vi förundrades över hur magiska livets alla små och stora ting är och vi hur mycket vi har att vara tacksamma över. Att fullt ut kunna njuta av nuet oavsett hur det ser ut, allt kryddat med mycket kärlek.

LC88 är glada att kunna skänka biokvällens överskott till Charity. Denna gånga valde vi Rosa Bandet och förstärkte det budskapet med rosa kläder, rosa bubbelglas och rosa bubbel, all in! Efter filmen och alla goa biogäster hade lämnat biosalongen, förflyttade vi i klubben oss till vår lokal för möte och pizza! I vanlig ordning mycket skratt och högt i tak, alla var mycket nöjda med Biokvällen. LC ger den där feel good-känslan som varar och växer sig större ju mer engagemang vi ger.

Anneli Eliasson
LC88 Gislaved

Drömmen om Italien som äntligen besannades!

Drömmen om Italien som äntligen besannades!

Vi i LC60 Östersund började vår resa till Italien i Milano med en fantastisk lunch följt av härlig shopping. På kvällen träffade vi Milanos LC10 och RT75 för ett möte. De hade bokat så vi anslöt först till ett hotell med takterrass för lite mingel och häng. Vi fortsatte senare till en klassisk Italiensk restaurang med typisk italiensk mat. Samtidigt som de över 10 förrätterna rullade in höll vi en presentationsrunda där vi alla berättade namn, yrke och hur länge vi hade varit med i LC/RT. Dessa 2 klubbar i Milano hade aldrig tidigare träffats och tyckte att det var fantastiskt att vi hade möjliggjort det för dem så att de kan bli starkare tillsammans och fortsätta mötas.

LC60s Teresia höll i 3-minuter om LC Sverige, vår egen klubb och framförallt vårt fantastiska riksmöte. Det blev alla supertaggade och det är verkligen inte omöjligt att vi får träffa på dem i Borlänge i vår.

Vid 23-tiden serverades varmrätten och vi skrattade gott åt våra olikheter med middagstider. De hade svårt att förstå hur man kunde äta middag redan vid 17–18-tiden, de undrade: gick vi och lade oss redan vid 21?

Det var otroligt givande för oss alla att utbyta likheter och olikheter inom LC/RT men även i vår vardag. Presenter och pins utbyttes och många skratt och allsånger på svenska och italienska. Flera efterrätter rullade in innan vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Alla var eniga om att detta var en fantastisk kväll och vi blev återigen påmind om detta härliga nätverk som RT och LC faktiskt är.

På lördagen begav vi oss till boende nummer 2. En vingård 1,5 timmar utanför Milano. Där relaxade vi, tog promenader och åkte på båtutflykt på Lago d’Iseo. Vi hittade mera shopping och avslutade med en vinprovning och guidad tur på den otroligt charmiga gård vi bodde på. Oförglömliga dagar med fina LC-systrar.

Detta var vårt första gemensamma klubbesök utomlands men definitivt inte vårt sista!

 

Res mer hälsar LC60 Östersund!

LC3 testar mountainbike

LC3 testar mountainbike

Det är en kväll i slutet av maj och LC3 skall testa mountainbike för första gången.

Dagens program är förlagt till Ånnaboda i Kilsbergen, ca 30 minuter från centrala Örebro. Konferensanläggningen Ånnaboda Storstenshöjden erbjuder hyra av mountainbikecyklar och i området finns 10 leder med allt från grön till svart nivå. Anläggningen stänger för kvällen klockan åtta men i cykelhyran ingår nyckel till cykelrummet så det är fritt fram att cykla så länge det är ljust- om man orkar.

På plats i Ånnaboda blir vi uppmötta av Katarina Rönnbacka Nybäck från Regionförbundet Örebro som skall ta sig an uppgiften att lära oss allt om mountainbike på en kväll;) Katarina har brunnit för mountainbikesporten i flera år och lett flera Leaderprojekt i länet med syfte att öka mängden leder samt locka fler till sporten. Hon drog igång Bergslagen cykling, ett sammarbete mellan Örebro läns fyra destinationer, kommuner och region Örebro län för att ha enhetligt skyltade och graderade leder i hela länet. På hemsidan finns all information om mountainbike i länet samlat på ett ställe. År 2011 var första leden klar och nu är Örebro störst i Sverige vad det gäller Mountainbike leder. Katarina är även med och arrangerar årligen återkommande mountainbikeläger för tjejer i Pershyttan. Lägren är väldigt populära och alla är välkomna- nybörjare som världsmästare.

Cyklarna har justerats enligt vår längd i förväg så att vi snabbt skall komma ut i spåret. Först får vi alla göra en säkerhetscheck på våra cyklar och kolla så att allt är som det ska och så bär det av till grusplanen intill för att träna på bromsteknik. Kul att se alla dessa tjejer köra fram på led och göra sprutsladdar på gruset;)

Efter att ha prövat både fram och bakbroms och fått teknik tips så ger vi oss ut på stig.

I Ånnabodas kuperade terräng får vi stegvis ta oss an längre och brantare backar och lära oss hantera stenar och rötter. Kvällen är fin och det är torrt i markerna så det är bra grepp på underlaget, vilket underlättar. Det krävs full koncentration för att våga släppa på i nerförsluten och ta tillräckligt med fart i uppförsbackarna. Tipset är TITTA INTE på den stora stenen, för då kan du ge dig på att du hamnar just på den!

Precis som Katarina säger så är den största fienden i vårt eget huvud, för det är när du bromsar för mycket som du inte kommer över hindren – utan trillar. Hon peppar oss längs leden och vi klarar kvällen utan värre vurpor och får beröm för vårt mod i backarna.

När vi är tillbaks uppe på anläggningen så prövar vi ett varv på teknikbanan där, här finns allt från gungbrädor, gupp, och diverse hinder. Lagom tills vi hunnit ta ett varv så kommer även regnet och trötta tjejer åker och parkerar cyklarna och beger sig ner mot Ånnaboda sjön för att ha möte i det fina glashuset nere på stranden. Marie dukar fram Italiensk buffé och maten får tysta mun en kort stund.

Efter en snabb presentationsrunda berättar Katarina om sin historia från hobbycyklist till tävlan och Leaderprojekt. Vi är många runt bordet som förstår att det är lätt att fastna för sporten. Just för att den kräver ens fulla koncentration så erbjuder den samtidigt mentalavkoppling från allt annat surr- ja och så bra träning förstås. Efteråt har vi ett kort möte och 3 minuter.

Vid pennan
Ida Lilja, sekreterare LC3 Örebro

Vara eller icke vara?

Vara eller icke vara?

Vad gör eLCor när de helt plötsligt står vid klippans brant och den enda känsla som finns i hjärtat är uppgivenhet?

De tar sig i kragen och hittar en väg tillbaka!

Detsamma gällde vår klubb våren 2014. Branten i det här läget illustrerade det faktum att klubben, utan förvarning, var nära utdöende. Några hade förvisso fallit för åldersstrecket, men de permitterade kom inte tillbaka och några valde att lämna helt. Kvar fanns tre eLCor som, efter att chocken lagt sig, fick avgöra klubbens framtid.

Då vår klubbs undermedvetna motto varit “Man kan inte få för mycket av Ladies Circle”, så var det inget svårt val. De tog sig i kragen, helt enkelt.

Nu gällde det för våra eLCor att ragga gäster och deras öron har aldrig varit så stora, för alltid är det någon som känner någon. De fick tips från våra systerklubbar i distriktet, våra PM-are tipsade om flera tjejer i den yngre generationen och det kunde bjudas in underbara tjejer från hela bygden. Många av gästerna gav själva tips på tjejer som skulle vilja veta mer vad LC är.

Det blev en succé! Vid årets slut kunde vi räkna in 9 medlemmar!!!  Det var helt klart ett hästjobb som gjordes, av grundtrion såklart, men också av hela nya klubben.

Men det är klart att det inte bara varit nedförsbacke hela vägen. Och det är en stor risk att låta en klubb växa så fort som vår gjorde. Därför lade vi i en lägre växel under de två följande åren för att skapa vår “nya” klubbs värdegrund och för att vi tillsammans skulle få växa oss starka.

Den stora frågan var en gång “Hur många ska vi vara?”. Vi har formulerat om den och frågar oss nu istället “Hur FÅ får vi inte bli?”.

Pi Öhrberg, ordförande 2017/2018.
LC49 Skara,
Stolt mottagare av utnämningen “Årets eLCa”

LC49 Skaras årsavslutning 2017. Med på bilden finns Distrikt 10s Sisterspokal, vandringspriset för Årets eLCa, partypapegojan Olga och vår egna maskot Tuva.

Nationaldagsfirande

Nationaldagsfirande

I år fyller vår förening Ladies Circle Sverige 70år. Första klubben chartrades 1947 i Kristianstad och idag är vi en av Sveriges största föreningar för kvinnor med närmare 150 klubbar från Ystad i söder till Haparanda i norr. Stiftelsen Sveriges Nationaldag delar årligen ut svenska flaggor och fanor till föreningar och företag. De är de…

LC70 Skövde på hemlig resa

LC70 Skövde på hemlig resa

En gång om året åker LC70 Skövde på Hemlig Resa, inget vet i förväg vart vi ska, vad vi ska göra eller vad som kommer ske. I år gjorde vi resan sista helgen i mars och vi var”100 %” – dvs. alla i klubben var me´! Resan startade med att Jenny Ann & Kirsi ställde…

Mini-Intercity

Mini-Intercity

Nätverkande på bästa sätt och en härlig gemenskap blev det denna torsdag när vi i LC140 bjöd in till företagsbesök på Briscapo i Vantinge. Tillsammans med LC35 Ängelholm och LC2 Helsingborg samt flera gäster till vardera klubb var vi ett härligt stort gäng på 30 tjejer som nyfiket klev in på Briscapo i Vantinge denna…

Att fylla 70, 40 eller 15 år

Att fylla 70, 40 eller 15 år

I år fyller LC Sverige 70 år och min klubb blir 15 om några veckor. Det innebär att jag också firar 15 år, som eLCa, samtidigt som jag passerar 40-strecket! Jag har inte vältrat mig i någon 40-årskris, men dessa jubileer och jämna födelsedagar har fått mig att reflektera över det här med livet och…

Simma med Munther: Krålkurs i Vålbergs simhall

Simma med Munther: Krålkurs i Vålbergs simhall

Den här kvällen startade hemma hos LC119s ordförande Josephine Claveroth på Strand i Karlstad. Här bjöds vi på kycklinggryta med ris och sallad. Efter möte och 3 minuter samlade vi oss i våra bilar och åkte i caravan till Vålberg, ca 20 minuter utanför Karlstad, och deras lilla simhall. Vålbergs simhall var en gammal och…

En gripande livshistoria

En gripande livshistoria

Det är med en viss gnutta vemod jag cyklar till dagens LC möte. Det ska bli så roligt att träffa alla, men jag vet ju vad som komma skall….Vet inte hennes historia, men jag vet min och min känsla av att förlora någon och hur ont det gör…Tänk då att förlora det finaste du har, ditt barn. Som vanligt är det så fint ordnat, det luktar god mat, vinet står framme och ljusen är tända, sorlet av alla människor och härliga leenden möter mig när jag kommer in i det fint dukade vardagsrummet. Och där står hon, men det det är ju kvinnan som bodde på min gamla gata. Henne jag träffade var varannan dag när jag var ute med hunden. Så många möten och ändå vet jag absolut inget om hennes liv……

Maria Navarros historia: ” Det är lördagkväll, kl är 19.30. Det knackar lugnt med väldigt bestämt på dörren, knack, knack, knack, knack….Vem kommer såhär dags undrar jag och min man? Jag går och öppnar. Utanför står två uniformerade män, de är poliser. De tar mig under armen och leder mig in, in i mitt eget kök. Så som om de kunde mitt hem bättre än jag. De sätter mig på en stol.
Den ene polisen säger lugnt tydligt och nästan självklart: ”Din son har tagit en överdos”
”Va, vadå vad menar du. Han tar inga droger, eller va….Vad kan jag göra, vilket sjukhus ligger han på” undrar jag. ”Men, han är ju död”, säger polisen barskt. ”Det är så det går när man drogar!”
Under mig öppnades en avgrund, jag ramlar ner. Skriker, gråter och har svårt att hitta marken under mig. Mitt barn, Johan 19 år. Vaddå drogar??? Han som är så ordentlig, fin och han som skulle göra militären. Han som ville så mycket, han som hade så många kompisar, varför skulle han vilja droga…
När obduktionen efter tre månader var klar kunde man konstatera att Johan använt droger på helgerna i ca 6 månader. Ja, inte alla helger, inte de helgerna som han var hemma hos oss och hälsade på, inte ett spår kunde vi se. Han och hans ”vänner” använde sig av något som man kallar för ”snowball”, det är amfetamin som man lindar in i hushållspapper och sedan sväljer. Johans misstag var att han använde ett ”för bra” hushållspapper med bra uppsugningsförmåga. Han fick inte den effekten han ville ha så han tog flera ”snowballs” på rad. Hans ”vänner” runtomkring märkte att det var något som gick snett när Johan började få kraftiga svettningar och hans kroppstemperatur ökade drastiskt. Men de valde att inte ringa efter ambulans då de själva inte ville bli påkomna av vare sig ambulanspersonal eller polis med vad de höll på med. De såg alltså Johan dö i plågor av sin alldeles för höga kroppstemperatur. De fick tusen kronor var i böter…. Johan var vår son och våra andra barns storebror.

Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv. Jag läste allt jag kom över angående droger. Gick med i ”Föräldranätet mot droger” för att hjälpa andra så att de inte skulle behöva gå samma öde tillmötes som Johan eller oss i familjen. Jag gick på utbildningar och höll i utbildningar. Det var det enda sättet att komma vidare, att forska och gräva. Det tog mig 5 år innan jag kunde gå vidare i mitt liv och börja göra annat. Men det kommer mer…

Vi kämpade på och rätt som det är får min man ett erbjudande om att börja jobba i Singapore, ja, tänker vi! Vilken chans att börja om. Den tar vi. Mannen åker ner tre månader i förväg och jag stannar här med barnen och fixar allt som ska fixas innan en flytt utomlands för några år. Huset hyrs ut, bankkonto läggs om, vår yngsta sons skolgång planeras om o.s.v. Dagen innan avresa ringer mannen och berättar att han bokat en resa till Bangkok över julen för oss alla. Så fort vi landar ska vi ta oss vidare till Thailand. Han flyger med ett annat plan och möter upp oss på plats. Planet var fullt, men han skulle komma dagen efter… Det gjorde han, och så också hans telefon med en massa meddelande och ”I miss you, can´t wait to see you….Fina meddelande, men de var inte från mig. Det var från en 20 årig fd ”Miss Singapore”. Vacker som få….
Jag ordnade snabbt en resa hem igen, men fick inte med min yngre son…Han ville bo där ett tag, allt var ju ordnat. Jag åkte hem med en stor sorg. Det kändes som att jag förlorat ännu ett barn….Mitt hem var uthyrt, mina möbler var på väg till Singapore. Jag fick gå till banken och böna och be och lova att skaffa mig ett jobb. Jag fick hjälp och kunde starta om. Tack, men… När min son som 12-åring lyckats få en tatuering kände jag mig tvungen att göra allt för att få hem honom. Det var inte helt frivilligt han åkte med. Han hade ju ett nytt liv där, utan tillsyn. Pappa hade ju fullt upp med ”Miss Singapore”…. Jag blev bedragen den gången. Och det skulle komma fler gånger efter det. Men jag tog tillbaka honom. Jag till och med gifte om mig med honom efter andra gången. Han var mitt livs kärlek…. Men efter tredje gången valde jag att aldrig mer ta tillbaka honom.

På bilden är Maria Navarro med påsar fulla med kläder som hon kan ta med sig på sin resa till Kuba i veckan. Vi sponsrar med en extra väska, det ser ut att behövas.

Efter allt som hänt bestämde jag och en vännina oss för att åka till Kuba på semester. Första kvällen där hittade jag min nya stora kärlek. Dansen! Känslan av att dansa Kubansk salsa är för mig obeskrivlig. Ja, det är bättre än sex! Jag kom i kontakt med en danslärare som nu är min danspartner. Och jag återvänder så ofta jag kan. Men inte bara för att dansa…I slumområdena bor det massor av fattiga människor. Jag har alltid med mig en resväska extra med kläder att skänka och Marabou mjölkchoklad till barnen. Det är hårdvaluta! Jag hade kunnat prata hela natten….Men, mitt liv är nu så bra det kan bli. Jag har mina två fina vuxna barn, mina hundar, mina vänner och min dans. Och att kunna hjälpa andra samtidigt som jag för göra mitt ger mig en frid och en fin känsla.”

Skrivet och återberättat av:
Maria Frejd, LC94 Höllviken

Go Top