Ett Adventsmys som vi bär med oss i våra hjärtan – Vårt möte med Björnforsens kvinnor och barn

Förväntningarna var stora när vi begav oss på mörka vägar in mot den lilla ort där vi skulle få äran att få spendera en adventsmyskväll med de kvinnor och barn som bor på Björnforsens asylboende. Vi möttes av samma förväntan när vi kom fram och hälsades glatt av en mångfald av individer som med leenden på läpparna packade sig in i våra bilar för att komma till det församlingshem som kyrkan lånat oss för denna kväll. Med oss hade vi tolkar som pratade både persiska och arabiska för att alla skulle få en möjlighet att känna sig delaktiga. Vi hade av boendechefen fått veta att kvinnorna har varit svåra att få med på de aktiviteter som arrangerats tidigare, att de spenderade mycket tid på boendet tillsammans med barnen då det inte finns förskoleplatser medan männen åker in till centrum för att socialisera. Vi valde därför att fokusera på att göra något tillsammans med dem för att skapa en glädjefylld stund och paus från vardagen för alla inblandade!

barnbak-bfAdventsmys är för några av oss en aktivitet som kan leda till tudelade känslor, av viss erfarenhet så är detta något som kan generera lätt ångest och mental kollaps när saker inte blir som man har tänkt. Hur skulle detta bli med saffransdeg som skulle jäsas (mer än planerat), kavelbrist, människor överallt och värmen som steg per parti och minut? Men kreativiteten flödade bland både stor och liten, det kavlades, rullades, doppades, kladdades, dekorerades och provsmakades. Känslan av att få använda händerna till att skapa verkade uppskattas av alla! Samtidigt som produktionsnivån var hög så småpratades det och vi fick ta del av livserfarenheter, kulturella lärdomar men också lite slams och trams. Den värme som strålade i lokalerna kom både från ugnar och frenetiskt kavlande, men framförallt från våra hjärtan för att vi fick möjlighet att få vara med om detta!glad-bakbild-bfresultat-med-barn-bf

När de mycket fantasifulla bakverken låg på faten (de som inte redan hamnat i de sötsugna barnens mage) och vi fått berätta ordentligt vilka vi är, vad LC står för och om vår tacksamhet för att de ville ta emot oss så kändes det helt på sin plats med ” Den saken gjorde vi fan så bra..” . LC 44´s version är cirka 10 verser längre än originalet och innehåller en hel del udda tillägg i form av ljud och rörelser. Detta satte fart på några damer och plötsligt bjöds vi på en höftvickande dans där vi bjöds in (eller upp?) och utmanades till att sätta våra något mer osmorda lekamen i rörelse. Ivrigt påhejade av dans-bfhandklappande åskådare gungade kropparna och svängde armarna till musik som vi vanligtvis inte studsar runt till på våra interna spotifydiscon i LC-lokalen.

Det var med blandade känslor vi lämnade av de sockerstinna barnen och svettiga kvinnorna på sitt boende igen med både kramar och kindpussar. En lycka över att ha fått uppleva det som vi gjort denna kväll med de spännande bekantskaper som vi mött i kombination med en tomhetskänsla och sorg över att det var över, att vi kanske aldrig skulle ses igen var omtumlande! Vi vill gärna skapa en årlig tradition av den här aktiviteten för vår klubb då den symboliserar så mycket av det som våra sex hjärtan står för: Tolerans, positivitet, kärlek till nästan, tillit, vänskap och ärlighet!

Det kändes också oerhört bra för oss att få smyga undan en säck med klappar som vår rödklädda och skäggbevuxna vän får överlämna på självaste dopparedagen. Det avtryck som denna kväll har gjort på oss i LC 44 kommer vi att leva länge på!

Linda Lindahl, ordförande i LC 44 Örnsköldsvik