Ett halvt liv i LC

Hej Ulrica Magnusson Söderlund, LC57 Skellefteå! Hur kom du i kontakt med LC?
Jag kom i kontakt med LC första gången i Härnösand. Som trainee inom dåvarande Nordbanken flyttade jag runt i Norrland och hamnade drygt ett halvår i Härnösand. Jag var bara 23 år nyss fyllda den hösten 1995 och en som jag tyckte äldre kvinna på banken (PM), kom efter några veckor fram till mig och frågade om jag kände till Ladies Circle. Nej, det gjorde jag inte, men hon berättade om föreningen och tyckte att jag var en ”typisk” eLCa. Jag visste såklart inte hur en sån var men blev lite smickrad och tackade ja till att komma som gäst i Härnösandsklubben.

Jag hann inte bli invald i Härnösand men de skickade mig vänligt vidare som gäst till Kalix dit min kosa styrde sommaren 1996 och där gästade jag vidare den hösten. Samma visa här, de hann inte med inval så de skickade mig glatt vidare som gäst till Örnsköldsvik där jag fortsatte som gäst våren 1997 och äntligen… i en badtunna vid havet i samband med höstupptakten blev jag äntligen invald i gemenskapen!

Men mitt rundflyttande slutade inte här, sommaren 1998 flyttade jag till Piteå och blev då ”transa” för första gången. Piteåklubben blev sedan min hemmaklubb i 14 år! Klubben gick under den tiden från att vara mer av en syjunta till att bli en aktiv klubb som reste på DM, RM och KOM! Även fester för att samla in pengar till Charity blev något av vår specialitet! Hösten 20012 flyttade jag till Skellefteå och ”transade” igen och sedan 2013 varit medlem i denna klubb. Jag trivs fortfarande enormt bra och gruvar mig nu för att detta är mitt SISTA år!!

Har du något minne som är lite starkare än andra?
Jag minns särskilt mitt år som Distriktsordförande 02/03 som nog var det roligaste jag gjort inom LC. Det slutade med att jag flyttade ihop med dåvarande Riksordförande inom RT och det var kanske inte avsikten från början utan en konsekvens av att man träffar otroligt många trevliga människor i dessa klubbar. Och ibland säger det ju klick 😉

Vi är inte tillsammans idag men håller fortfarande kontakten och är goda vänner.

Man har ju möjlighet att lämna LC efter 10 år och ändå ha samma möjligheter som de som går för åldersstrecket. Vad har fått dig att stanna kvar?
Jag har stannat kvar i LC för att det för mig har varit en fantastisk möjlighet att få lära känna andra kvinnor i min egen ålder vart jag än bestämt mig för att bo. Ett naturligt sätt att få lära känna människor i den stad man flyttar till. Så viktigt när man flyttar runt som jag gjort.
Ett nätverk utanför jobbet och ev. relation. Ett andningshål i vardagen, ett tillfälle att skratta med andra tjejer tills tårarna rinner, en förening med ett stort hjärta som bryr sig om och engagerar sig. Att sen få möjligheten att lära sig om samhället vi lever i via alla studiebesök är enormt berikande.

Och sist men inte minst – alla dessa fantastiskt härliga kvinnor i den egna klubben och runt om i alla klubbar i vårt avlånga land – alla är mina vänner och en del har blivit mina vänner för resten av mitt liv!

Jag ångra inte en sekund att jag lagt 22 år i LC och jag hoppas få återkomma även som PM på många möten och fester framöver!

Många kramar till er alla mina hjärtan,
Ulrica Magnusson Söderlund
LC57 Skellefteå