Hakapikken Tromsö

Hakapikken Tromsö

Det är torsdag morgon dagen då Camilla och jag ska åka till Tromsö för deltagande i Hakapikken i Tromsö, Norge…

Text: Catharina Börjesson, LC 47 Lund (Tidigare LC 31 Eslöv)

Jag lämnar barnen på skolan och är sedan för en gång skull i tid någonstans. Denna gång var det tandläkaren som slapp vänta. Har tid att kolla Facebook en stund och ser i Michael Schvilis (numera RT:s IRO) status som ska åka några timmar innan oss till Tromsö att det är full kaos på Kastrup. Säkerhetspersonalen strejkar. Camilla Petersson (PM i Eslöv) bestämmer att vi tar tåget lite tidigare och det innebär att vi tar lunch på tåget. Det löser vi med inköpta baguetter och en kall öl. För andra gången idag är jag i god tid när en kompis skjutsar ner mig till stationen. Jag köper biljett och på vägen ut till spåret stelnar jag till då jag tittar på min resväska och kommer på att nycklarna till hänglåset ligger där hemma. PANIK!!

Jag ringer kompisen som inte svarar. VAD GÖRA?

Och det är nu som jag går till handling utan en tanke, för så här gör man ju inte egentligen. Eller är det så här vi borde göra oftare, ta hjälp av våra medmänniskor?(Eller så tar man det lugnt för allt löser sig ändå, förhoppningsvis en lärdom jag har tagit av denna händelse)

Jag lämnar väska och baguetter hos biljettkillen, rusar ut från stationen och knackar på bilrutan till första bil jag ser. Där sitter en ung förskrämd tjej som svarar; – Hoppa in, när jag förklarat min situation. Hon kör mig hem och tillbaka till station, en tur som tar ca 10 min. Hon ville inte ens ta emot mitt erbjudande om betalning utan säger bara att detta är en självklarhet att man ska hjälpa varandra. Man blir alldeles varm inombords när man ser vilka vänliga medmänniskor det finns i vår värld. Jag rusar in på stationen och kommer lagom upp på perrongen till Camilla, som har börjat undra var jag är, minuten innan tåget rullar in. Phu!!  Behöver jag nämna att baguette och öl smakade extra bra!

Väl framme på Kastrup är strejken över och vi kan utan att köa komma igenom alla procedurer man ska gå igenom innan man ska flyga. På planet inser vi att vi ska väldigt långt norrut, t.o.m. ovanför Sveriges landsgräns. Häftigt, vi hade inte riktigt koll på att det var så långt norrut. När vi landat och får våra väskor så tittar jag först på min väska och sedan på Camilla och bryter ihop i ett asgarv. Camilla undrar vad det är med mig och det enda jag kan få fram till henne är; – Detta är humor, lyckas jag få fram och pekar på min väska. HÄNGLÅSET ÄR BORTA! Behöver knappast nämna att även Camilla bröt ut i asgarv.

Vår värdinna de närmaste tre nätterna, Ingelin kommer och hämtar oss på flygplatsen. Eftersom det är hyfsat sent på kvällen redan, blir det en lugn kväll hemma hos henne, hennes man Eric och sonen Theodor.

Fredagen ägnar Camilla och jag åt sightseeing i Tromsö på egen hand. Mycket gående på kuperade gator, överallt med en fantastisk utsikt över fjällen! Därefter ett besök på Polar museet där vi lär oss vad en Hakapik är – en lång träklubba med en krok på slutet som man kan slå ihjäl sälar med! Därefter tar vi linbanan upp till en fantastisk utsiktsplats ovanför Tromsö, ja när vädret är klart vill säga! Denna dag var det full storm och en del dimma så vi kunde bara ana vilken fin utsikt det kan vara. Så här långt norrut skiftar vädret väldigt fort och under dessa dagar hann vi uppleva flertalet väderlekar! Framåt eftermiddagen tar vi oss tillbaka till våra värdar för lite uppfräschning inför kvällens homeparty.

Eric skjutsar Ingelin, Camilla och mig till homeparty hemma i en fantastisk våning med utsikt över Tromsö. Förutom värden och en RT kille till från Tromsö är där ytterligare ett par från Sverige, Magnus (RT:s FDO5) och Eva Haglind. Vi har en mycket trevlig kväll med god mat gjord på lokala råvaror innan det är dags att åka vidare till RT/LC:s lokal inne i Tromsö där alla andra deltagare på Hakapikken har samlats. De blir dans, prat och skratt till långt in på natten, ja så där som det ska vara på ett LC/RT arrangemang.

Lördag morgon är det dags att hoppa upp ur sängen i tid till ölfrukosten som är på Macks bryggerier, världens nordligaste bryggeri. Efter några öl där blir vi körda till en båtklubb där vi ska ha Hakapikkens lunch och Arctic Ceremony. Efter en god fiskburgare, öl och mycket prat och skratt så kommer tårtan fram då LC 52 Tromsö passar på att fira sin 10 års dag.

Sedan var det dax! 4 plusgrader i luften och 1-2 grader i vattnet, men i skulle vi. Det var ju därför vi hade åkt ända hit. Bada måste man när man är på Hakapikken. Oj, vad jag saknade bastun. Efter förevisning hur det hela gick till av “riktiga vikingar” var det bara att ta sig i själv. Det var KALLT! Men väl uppe igen så var det inga problem att stå blöt i baddräkt ute i kylan och prata en stund.  Väl i sina varma kläder igen tog vi oss hem till Ingelin för ombyte till klänning för snart skulle vi till lördagens avslutning.

Vi kom till en fint dukad festlokal och kvällen startar med Banner Exchange. Eftersom vi i Eslövsklubben inte har någon banner så fick jag och Camilla lösa det på annat sätt. Vad symboliserar Eslöv? Sten Stensson Sten trodde vi, men när vi frågade på turistbyrån så var det 10 år sedan de slutade tillverka miniatyrer av honom. Men kvinnan på turistbyrån föreslog det som många känner till och faktiskt tillverkas i Eslöv också. Självklart överräckte vi en flaska av Felix tomatketchup! Överräckandet drog i alla fall till sig mest skratt på denna Banner exchange. Därefter satte vi oss till bords och intog den mest gigantiska skaldjursbuffé jag någonsin sett. Under middagen delas en hel del priser ut för olika bedrifter och alla som badat får diplom. Pris till “Hakapikk” of the year delas också ut. Efter middagen spelar ett liveband rockmusik som det, trots tappra försök, är omöjligt att dansa till. Det var synd för vi var många som ville släppa loss på dansgolvet. Vi var några som drog vidare och fick dansa av oss ett tag i alla fall innan taxin körde oss hem till Ingelin.

Efter en god långfrukost med Ingelin, Eric och Theodor så var det dags att sätta sig på flyget hem igen. Med oss hem har vi en fantastisk upplevelse som jag varmt kan rekommendera. Våga ut och circla både nationellt och internationellt. De upplevelserna vill man inte vara utan och inte alla dessa underbara vänner man möter på vägen, så håll ögon och öron öppna för nästa LC eller RT arrangemang och tveka inte att åka iväg!