Homepartyt på LCI

Homepartyt på LCI

1-ulrika-bohlinUtmaningar och att pressa gränser är något som jag går igång på. Adrenalinkicken och känslan av att växa som person är min livsluft. Så när jag insåg att LCI AGM skulle hållas i Sydafrika och att det inte var någon från min klubb som hade möjlighet att åka med så bestämde jag mig för att åka själv och att resa ensam ett par dagar innan för att se att jag kan och att jag kan njuta av det.

2-pernilla-karin-och-annicaJag heter Ulrika Bohlin och bor i Stockholm. Jag valdes in i LC 102 Stockholm Täby vid årsskiftet 2012/2013 och det här skulle bli mitt första LCI-möte. Den 17 augusti boardade jag och mötte redan i kön till planet tre andra eLCor på väg till samma möte. Pernilla Glinning, Karin Olén och Annica Frank. Vi hade sällskap på resan ner och sågs och åt middag de första dagarna vi var i Kapstaden innan vi drog iväg åt olika håll. Jätteskön start för mig att veta att de fanns i staden.

Min plan var att vara två dagar i Franschhoek och två dagar i Muizenberg och för att ta mig runt hade jag hyrt en bil. Det blev fantastiska dagar på alla sätt med vinprovning, god mat, spännande möten, vackra vyer, vågsurf, vandring, valskådning och besök på Godahoppsudden och i Kirschenbosch Botanical Garden.

Den 24 augusti checkade jag in på mitt hotell i Kapstaden och mötte upp Erika Vikström, en eLCa som jag bara träffat helt kort på Riksmötet i maj. Det blev hur bra som helst och ett fantastiskt sätt att lära känna någon. På torsdagen inleddes sen konferensen med parad och efterföljande välkomstfest. Tänk ett helt rum med dansande kvinnor! Otrolig energi!

Dagen efter var själva mötet som hölls på fredagen innan homepartyt vilket jag tycker är ett lysande upplägg. Anne Ahnefeldt, en finsk eLCa som jag träffat på valskådningsturen, valdes till ny vice president och jag tror det kommer att bli jättebra. Ruth Hungwe, den sittande presidenten, gjorde ett starkt intryck på mig. Så självklar, så sig själv och med en tydlig självdistans.

Efter mötet var det lunch och sen hade vi någon timme på oss innan det var dags att samlas för att åka till homepartyt, en hemma-hos-fest i mindre skala. Normalt brukar homepartyn vara hem4-homeparty-bordma hos en eLCa på plats, men i och med att säkerhetsläget är som det är i Sydafrika så hade man valt att samla alla homeparties på en restaurang där vi fick en sydafrikansk eLCa som värdinna till bordet. Vi möttes upp med en välkomstskål och innan vi satte oss fanns det chans att få en ansiktsmålning vilket vi var många som nappade på.

5-homeparty-larvRestaurangen vi var på låg i Kirstenbosch Botanical Gardens och serverade mer traditionell afrikansk mat. En av rätterna som verkligen stack ut var en tomatsås med torkade larver. Tur för oss så hade vi några ladies från Zimbabwe vid bordet som tyckte det var helt normalt och visade hur vi skulle göra. Det var inte svårt på något sätt, bara att äta och det smakade mest torkade blad!

Homepartyt var egentligen första kvällen som vi sågs ordentligt och det gick att sitta ner och prata. Man kan ju knappast ha otur på ett LC-party, men jag tyckte jag hade extra tur med mina bordsgrannar och Lisa Blackburn Schlechter, vår värdinna. Vi hade en helt fantastisk kväll och Lisa såg till så att vi bytte platser och att vinet aldrig tog slut. Ute i foajén spelade ett afrikanskt band så mellan rätterna var vi uppe och dansade och lärde oss hur man ska skaka på rumpan snyggt. Svårare än vad man kan tro!6-homeparty-efterfest

Det var givetvis en efterfest ordnad och framåt halv tolv, tolv åkte vi iväg till en nattklubb i Green Point som spelade gamla 80- och 90-talslåtar. Vi var ett starkt gäng som gjorde dansgolvet osäkert till långt in på småtimmarna.

Under lördagen var det sen fri hopp och lek för oss som inte var delegater och skulle sitta i möten så jag tog mig upp på Taffelberget med linbanan och gjorde en vandring upp på platån och lyckades bränna mig i solen. Inte så snyggt till kvällens galaklänning kanske, men det var som det var. Galamiddagen hölls sen på kvällen lite utanför stadskärnan och bjöd på intressanta tal och god mat och flera av tjejerna från kvällen innan delade jag bo7-galamiddagrd med även nu. Ett fint sätt att fördjupa de redan påbörjade relationerna. Återigen var det dans in på småtimmarna och dansgolvet tunnades inte ut förrän det började bli dags att stänga.

Söndagen gick i vilans tecken och jag och Erika gick och fick massage innan vi tog oss ut till flygplatsen för resan tillbaka till Sverige.

Mitt första LCI AGM blev en oförglömlig resa och jag har fått många nya kontakter både i Sverige och utomlands. Det som nästan var den starkaste upplevelsen av konferensen var känslan av att världen krympte när jag mötte alla dessa fantastiska kvinnor som alla på olika sätt arbetar för att göra världen lite bättre. Vilken kraft det finns i vår organisation!

Ulrika Bohlin, LC 102 Stockholm Täby9-utsikt-over-kapstaden