LCI ur en veterans perspektiv

Jag har blivit utsedd till LCI-veteran! Riktigt där är jag nog trots allt inte, även om jag är en bit på väg. LCI i Sönderborg är mitt fjärde internationella årsmöte, men redan på det första jag åkte på i Brugge, Belgien, träffade jag på ett gäng eLCor/numera PM som åkt på alla sen minst 20 år tillbaka… Men har man väl fått smak för LCI så lär man åka när man har möjlighet!

Fördelarna med att vara ”veteran” är en del. Till exempel tog jag direkt fram den stora resväskan – utan att ens tänka tanken att klämma ned packningen i en mer normal weekendstorlek. Trots att tiden är knapp är det flera ombyten som ska hinnas med! Dessutom en hel del accessoarer – flagga och banderoll till paraden (regnponcho?!), homepartygåva (bussfärd av okänd längd och ev. promenadskor), fika-kit till förhandlingarna, hatt och galamiddagspynt. Plus skor…

”Schemat” är lite annorlunda på ett LCI jämfört med ett RM. En ganska formell invigning följs av paraden (bekväma skor!) innan det är dags för välkomstfesten. Absolut inga pauser emellan, så hela torsdagen är ”nationell klädsel” – även dansen som följer på mingelmaten på kvällen. Veteranen vet att maten på torsdagen är typ snittar – sent och när alla är hungriga – och har grundat med en extramåltid innan invigningen, så man sedan elegant kan mingla runt med endast de mest delikata snittarna, och inte behöver kasta sig över allt som är ätbart.

Redan på fredagsmorgon är det dags för förhandlingar, och även om de är förberedda för/av delegaterna så är dagordningen lång. Det brukar blir fika ungefär vid lunchtid och lunch efter förhandlingarna – sent och dessutom brukar det då börja vara ont om tid för ombyte till homeparty. Veteranen överväger starkt att hoppa över den arrangerade lunchen och istället ha med mat (och dryck) – både för att få äta i vettig tid och för att vinna lite tid. För här vill man ju gärna hinna klämma in ett ombyte – från dagens formella klädsel med hatt till vanlig partyutstyrsel och INTE ATT FÖRGLÖMMA homepartygåvan!!! En spännande ”skattjakt” för att hitta rätt buss brukar inleda den del som precis som på RM brukar vara roligast: homepartyt. Där får man verkligen möjlighet att umgås med andra deltagare och det finns utrymme för prat!

Lördagen kan man välja en aktivitet, eller bara strosa runt på stan – och då träffa massor med andra eLCor som är ute i samma ärende. Det viktigaste på lördagsförmiddagen är att inte glömma tiden i det trevliga sällskapet man säkerligen hittar. Kort sväng till hotellet för ombyte till galaklädsel (med ombytesskor så man kan dansa så länge man vill) – och spontan oorganiserad förfest eftersom man oftast bor på samma hotell som en massa andra eLCor. Spela ”skämslåtar” på den bärbara högtalarens högsta volym är ett bra tips – mycket spännande vilka skämslåtar som finns i andra länder. Naturligtvis måste alla sjunga med, oavsett om man kan texten eller ej! I år hann vi dessutom med en nummerklubbsträff innan middagen – denna första LC5-träff var vi inte jättemånga men vi lyckades i alla fall etablera ett antal LC5-traditioner till kommande träffar! Den officiella avslutningen är ju galamiddagen – med tacktal och allt – men personligen tycker jag att hotellfrukosten på söndagen känns som den riktiga avslutningen. Lite mer av verklighet och inte så mycket piff 😀 😀 😀

 

Maria Johansson
LC5 Malmö