Reseberättelser LCI, Pree toures

Reseberättelser LCI, Pree toures

Friendship and Service

Med fem LCI och två MTM bakom mig så känns det som att det här med arrangemanget, det kan jag. I år så funderade jag istället mycket på LC Sveriges ändamål: ”vidga medlemmarnas intressesfär. Öka förståelsen för andra människors åsikter och levnadsvillkor. Medverka till främjande av internationell förståelse.

Det var en tisdag eftermiddag som jag spenderade flera timmar i byn Mukuni, belägen cirka 10km från Livingstone. Detta är en typisk lerhydde-by. I stortsett finns ingen el där. De har inte heller vatten indraget till husen.

Cirka 7000 bor här. Det finns några skolor samt ett gymnasium i Mukuni, och jag lärde mig fort att barnen vill gå i skola. De vill bli lärare, sjuksköterskor, doktorer, poliser, även militärer. Ingen av de jag pratade med nämnde överhuvudtaget att de ville bli så kallade kontorsråttor.

Big problem is that families can’t afford books”, fick jag veta. Min första tanke var att det var läroböcker det pratades om, men fick förklarat att det är skrivhäften man menar.

Dagen efter så förhörde jag mer eller mindre vår ”husmor” på den lodge där vi bodde. Med hennes tips så åkte jag och Nina från LC23 till en bokhandel och köpte skrivhäften, pennor, pennvässare och barnböcker. Nästa stopp var ett supermarket där vi köpte tandborstar och tandkräm. Sedan var det dags att åka tillbaka till byn.

Vi började med att ta en sväng till en av skolorna, även om det var lov för tillfället. Där hittade vi ett gäng på 9 personer som pluggade inför tentor som de skulle ha i höst. Det var givet att dessa var de första vi delade ut till.

För distribution av resten, fick vi hjälp av den unge taxichauffören samt en annan kille, som hade åkt med oss ut till byn. I första hand var det familjer/släktingar till dessa två som fick våra gåvor, men även barn från granngårdarna som kom och hälsade på och fick varsitt häfte.

Det lilla vi hade kvar när vi lämnade byn bakom oss gav vi till de två damerna som jobbade på lodgen.

Utan LC så skulle jag allra troligast inte åkt till ett land som Zambia. Ett land där över hälften lever på mindre än 1$ per dag. Där medelåldern inte ens är 41år. Ett land där nära 20% av befolkningen är smittade av HIV/AIDS.

Det jag kommer bära med mig från LCI2013 är det nya mottot för vår president

*put your heart up* Av: Soili, LC148 Stockholm Haga

På Zambias slätt

Plötsligt står han där, majestätisk och avslappnad: en stor giraffhanne. Det är svårt att titta sig mätt på detta ståtliga djur. Han står där med sin långa hals, långsamt tuggande på löv från trädkronorna. Han tittar lite nonchalant på oss människor och tuggar sakta vidare.

Jag är på safari med ett gäng elcor, vi utgår från Chaminuka Lodge. Justin, vår safariledare kör oss vidare i jeepen. Han vet precis vart han ska hitta djuren och tar och säkert vidare till nästa djurupplevelse: Vi får se två elefanter på håll, de svalkar fötterna i en sjö. Den ena är gravid, i cirka två år, berättar Justin. Elefanter har dålig syn men desto bättre luktsinne. Justin berättar detaljrikt om alla djur som finns där. Vi får lära mer om gnuer, antiloper, impalor, strutsar och zebror. Dessa djur lever fritt där. Lejonen däremot lever inhägnade. De ligger och slöar i skuggan när vi kommer dit. Ett vuxet lejon äter 30 kycklingar i veckan. Lejoninnan är gravid, i 3,5 månader.

För att komma till Chaminuka Lodge körde vi i flera timmar på oändligt långa och raka vägar, dock väldigt guppiga! Varje gång vi nådde slutet av en raksträcka och skulle svänga var vi säkra på att vi var framme. Men icke, då var det dags för en ny oändlig raksträcka.

Väl framme möts vi av en stilren byggnad som ligger vackert belägen vid en sjö. De tillhörande markerna sträcker sig över 10.000 hektar. Lodgen, som ägs av en välbärgad man från Lusaka, är exklusiv och har 158 anställda. Skulpturer står överallt, både ute och inne och konst täcker väggarna: stället ger fantastisk möjlighet till avkoppling.

På hemresan somnar nästan alla. Jag sitter med öppet fönster och får frivilligt allt vägdamm på mig. Jag är mätt och berikad med intryck och funderar på om ett sådant här ställe bidrar till att öka djurens överlevnad eller inte.

Jag bär med mig att vi är lyckligt lottade i vårt land och att vi tar mycket för givet. Jag bär också med mig att vi människor är mer lika än olika trots att vi kommer från så olika länder och kulturer. Vi berikar varandra.
Av: Charlotte Melbacke Rosén LC 43 Västervik