Reseberättelse Danmarks landsmöte på Grönland 2015 – Pretour

Reseberättelse Danmarks landsmöte på Grönland 2015 – Pretour

Så var det dags för min första resa som LCa och resan skulle gå till Grönland och Danmarks landsmöte. Vi var fem stycken tjejer från min klubb, Stockholm Haga 148, som skulle åka på både pre-tour och på mötet. Jag skulle vilja säga att själva pre-touren började redan på Kastrup. När vi stod och skulle boarda planet kom den ena efter andra LCan och det blev många kära återseenden. Det var en mäktig känsla att majoriteten av alla resenärer på planet var LC:or. Tänk vilken underbar resa vi skulle ha! Vi skulle inte bara få möjlighet att träffa en massa andra underbara LC:or utan även på upptäcka en del av världen som vi aldrig varit i.

1

Vi landade i Kangerlussuaq som är en gammal amerikansk militärbas och en väldigt viktig flygplats för Grönland. Det här var vårt första intryck av Grönland och Grönlands första intryck av oss, så många kvinnor har nog aldrig gästat Kangerlussuaqs lilla flygplats. Väl här delades pre-touren i två grupper. Några stannade i Kangerlussuaq för att fortsätta äventyret där och vi flög vidare till Ilulissat.

Vi hade hört att det veckan innan vår avresa hade snöat väldigt mycket och vi var därför inställda på ganska tufft väder men väl i Ilulissat belönades vi med strålande sol. Hotellet, hotell Artic, som de flesta av oss bodde på låg på mottsatt sida av viken mot själva byn Ilulissat. Vi hade därför utsikt över både viken, havet och byn. Vi gav oss ut på en promenad genom byn för att se vart vi hamnat. Ilulissat är en charmig liten by. Man kan promenera överallt, alla hälsar på varandra och byn består av en massa färgglada hus.

Första kvällen stod en midnattstur med båt på schemat. Vi skulle nu på nära håll få se de isberg som vi såg från hotellfönstret. Även om det inte var högsäsong för midnattssol ännu så blev det aldrig riktigt mörkt. Vi var ute med båten i några timmar och vi alla var tagna över dessa isberg som pressats ut ur glaciären. Vi hade en duktig guide med oss som berättade bland annat att isbergen vänder på sig när de kommit ut i havet och att man kan se om de gjort det eller inte beroende på hur taggiga dem är på ovansidan. Han berättade också att de isberg som nästan lyser isblått gör det på grund av det sötvatten som samlats i isberget.

När vi vaknade upp nästa dag var det dags för en helikoptertur över inlandsisen. Vi och några damer från Danmark gav oss iväg mot flygplatsen. Vi skulle upp i luften i 20 minuter och nu får se landskapet ovanifrån. Väl uppe i luften blev jag överrumplad och började faktiskt gråta. Jag blev helt tagen av att den här vackra naturen faktiskt finns på riktigt men också att den kanske inte kommer finnas i framtiden. Det slog mig också att jag för bara 3 år sedan aldrig hade kunnat föreställa mig att jag skulle sitta i en helikopter över inlandsisen med mina nyfunna vänner. Tack LC för det!

3

När vi landat igen åkte de flesta av oss tillbaka till hotellet men Karin Olén och jag bestämde oss för att gå tillbaka. Det var strålande sol och vi hade sett en kyrkogård på vägen tillbaka som vi gärna ville gå förbi. Promenaden skulle nog i rask takt ta ca 20 minuter. Vi var borta i 1,5 timme. Det kändes som om vi stannade var 20 meter och tittade på vacker utsikt, skrattade och bara var. Kyrkogården låg fridfullt med en vacker utsikt mot havet. Senare fick vi veta att detta var den nyaste kyrkogården i Ilulissat och att de vita korsen var en tradition som norrmännen tagit med sig.

Nästa dag väntade en guidad tur till den gamla boplatsen. Innan befolkningen flyttat in till Ilulissat så hade de bott närmare inlandsisen och det var dit vi nu skulle. Området är idag klassat som ett av UNESCO:s världsarvsområden. Solen stod högt även idag och i bussen var vi återigen majoriteten LC:or. Guiden berättade att det finns både nackdelar och fördelar med att ett område blir klassat som ett världsarv. Fördelen är att det blir uppmärksammat och på visst sätt går att skydda men det blir också mer exploaterat eftersom själva klassificeringen i sig drar till sig folk. Vi fick se boplatsen och även en liknande, vad vi kallar på svenska, ättestupa där de äldre kastade sig utför och offrade sig själva om det var ont om mat och på så sätt såg till att de yngre överlevde.

Under hela midnattsturen hade vi hoppats på att få se ett isberg kalva men utan lycka. Det fick vi däremot se när vi stod i UNESCO området med utsikt över havet och isbergen.

På kvällen var det dags för en stor middag tillsammans med alla LC:or då även de från Kangerlussuaq hade kommit till Ilulissat. Nu började upptakten till landsmötet på riktigt. Det var himla skön stämning bland alla. Kvällen avslutades med en av de vackraste solnedgångar jag sett.

2

Nästa dag var det dags för sista dagen i Ilulissat och Karin och jag bestämde oss för att ta oss tillbaka till UNESCO området och vandra den röda stigen. Vi tog oss dit men det var lite svårare att hitta vart den började på grund av all snö. Vi såg antagligen lika förvirrade ut som vi kände oss för helt plötsligt stod det en man vid oss och frågade om vi behövde hjälp. Vi gav oss iväg och efter lite om och men så hamnade vi på rätt spår. Vilken utsikt när vi kom fram, helt magisk! Vi satt en ganska lång stund och bara njöt av utsikten och det faktum att vi fick vara här. Jag lade mig ner och kände vinden mot min kind, luften i mina näsborrar och blundade. Det här kommer vara mitt happyplace när allt annat är tungt.

Vi tog oss tillbaka till hotellet för nu var det dags att ansluta till de andra hundra kvinnorna i Nuuk. Egentligen skulle vi mellanlanda i Kangerlussuaq men piloten kunde konstatera att vi alla skulle till Nuuk och att vi därför kunde flyga direkt dit. Dessutom sa han att vi var välkomna fram till cockpit. Ett helt flygplan av LC:or utbröt i jubel, ett väldigt bra avslut på en pre-tour.

4

 

 

 

 

 

/Ida LC 148