Reseberättelser LCI, AGM

Reseberättelser LCI, AGM

AGM-mötet
Utrustade med pappersnäsdukar, kontanter till LC-shopping och välgörenhet, prydda med hattar tog vi plats i mötesrummet. Vi satt grupperade per land, mäktigt att se den finska sidan med mer än 40 personer representerade och den svenska grupperingen var den näst största gruppen med drygt 30 personer närvarande. Som sig bör så var vi svenskar där i tid, mötet började ca 30 minuter sent – vilket var enligt typiskt afrikanskt manér. Alla flaggor var ännu inte på plats så långsamt så fylldes rummet med alla LC-länders flaggor och vi hann med att bläddra igenom den gedigna bilagan till årsmötet och man blev åter igen påmind  om att vi finns och är väldigt aktiv i en stor del av världen.

Gitte öppnade mötet med sitt ledord Many hearts – one spirit och delgav sedan tydliga regler gällande röstningen – alla länder har 2 röster så sitter du som ensam representant – lyft båda händerna mao nu inleds ett årsmöte som är strukturerat men inte komplicerat.
Agendan bestod av 25 punkter så mycket information och glädje spreds i rummet under dagen.
Höjdpunkterna var
3-minuter: Sylvia ifrån LC-Zambia pratade om inte bara hur roligt det är att nätverka inom LC utan även om alla möjlighet som finns inom räckhåll om man väljer att se och ta tillvara på dessa. Även här nämndes LCI-viruset som många drabbats av – det verkar näst intill omöjligt att sluta åka på LCI efter att man taget steget och har närvarat på det första ! Sylvia hade varit på 20 st LCI möten och av oss närvarande så var det endast ¼ som var på vårat första LCI-möte. LCI-viruset är här för att stanna !

LCs framfart i världen :
Salen fylldes av jubel/tacktal/tårar för varje land som togs upp som ett nytt land på väg in eller de nya länder som nu är fullvärdiga medlemmar i Ladies Circle. Schweiz och  Tanzania är årets nya LC-länder och Luxemburg, Madagaskar och Nepal korades som fullvärdig medlemsländer.

Val av nytt internationellt välgörenhetsprojekt:
Årets projekt tillföll de barn som lever på soptippar i Kambodja “Children of the dump”– inte ett öga torrt i rummet efter vi sett presentationen av deras situation – tänk vilken lycka det är att både ha det så fantastiskt roligt med LC och parallellt få in så mycket pengar till behövande.

Så vad är väl ett LCI årsmöte i Zambia ?
“Det kan ju va fruktansvärt långtråkig, o dötrist o tråkig o alldeles… alldeles underbart!”

Jag väljer att runda av mötesanteckningarna med samma ord som Gitte avslutade med
FRIENDS – friends are hard to find, difficult to leave and impossible to forget ….

Ifrån LCI 2013 kommer jag att bära med mig många fina minnen, att träffa så många främmande människor som inom loppet av endast några minuter framkallar känslan att man har känt varandra i flera år! Det första intrycket är redan ett gott intryck när man träffar en annan eLCa oavsett var i världen man möts! Att få ett LC-event förpackat med ett exotiskt Afrika är verkligen en högvinst !
Av Annica Frank, LC148 Stockhom Haga

Sprida glädje

Hattar och huvudbonader i varierande färger och former bärs i parad på fredagmorgonen den 23e augusti mot Mulungushi  International Conference Center. Det är dags för AGM. Det årliga mötet för Ladies Circle International  – i år i Zambia.

Deltagarländers flaggor pryder väggarna  i den stora runda mötessalen som påminner om bilder man sett från möteslokalen för Förenta Nationerna. Sveriges delegater, vår ordförande Therese Christerson och föregående ordförande Malin Jensen,  sätter sig vid anvisade två-sitsiga bänkarna i den inre cirkeln av salen.  Vår trettiohövdade skara från Sverige sätter sig strax bakom.  Salen fylls av glada tillrop, skratt och prat.

Huvudstyrelsen dansar in till mötet med sjalar knutna runt huvudet i sann Zambiansk stil.
3-minuter, val av charityprojekt, nya styrelseledamöter och LCI mötesland för 2016.  Alla punkter på mötesagendan i välkänd Ladies Circle mötes-form. Även bästa huvudbonad för dagen får ett pris.

Insåg, då jag spänt bläddrade i dagens mötesagenda, att jag personligen inte hade reflekterat över att Ladies Circle faktiskt har en huvudstyrelse på internationell nivå.  Att varje ordförande i långa loppet påverkar även min klubb och varje enskild medlem i organisationen.

Vår nya ordförande Cindy Kempeneers från Belgien presenterar sig och sitt motto som är ’Put Your Heart Up’ . Nallebjörnen är hennes symbol. Hennes tanke är att vi ska komma ihåg att sprida glädje och ge en hjälpande hand mitt i vardagsstressen, då varje liten handling och leende sprider sig vidare.

De kommande två årens internationella välgörenhetsprojekt väljs, som blir ’Children of the dump’ i Kambodja.  Det är ett projekt som funnits i över tio år, där man bygger barnhem för hemlösa barn som bor på soptippar.

Sydafrika stod i fokus, inte bara pga de fina mini-vuvuzelor som vi blev tilldelade, utan också för att de valdes till att vara LCI värdland 2016 och att vår nyvalda vice president också är därifrån.

Det var många som höll tal. Bland annat Internationella representanter för RTI och Past Member föreningarna Agora och Tangent. Det överräcktes bidrag till internationella välgörenhetsprojekt och vår svenska trupp samlade spontant in bidrag till vårt värdland Zambias egna projekt.

Nästa år är det Vilnius, Litauen som välkomnar oss till ett LCI under namnet Amber Lady. Jag hoppas att du som inte har varit på LCI tidigare, tar chansen att åka. Om du inte känner någon annan som ska åka, gör som min resekompis, efterlys en syster att åka med och vips så hade vi varandra. LCI betyder dagar som kommer att värma ditt hjärta hela livet och får dig att känna dig ännu mer stolt över att få tillhöra denna fantastiskt fina organisation.
Av Pia Helensdotter LC 149 Stockholm Birka

”I ett shoppingcenter kom jag i samspråk med en anställd. Hon blev rörd över att höra att jag var från Sverige och tog tag i mina händer medan hon berättade om att hon växte upp på ett barnhem.

–Vi fick så fina gåvor från Sverige. Ni skickade helt nya skor till oss!!!  Vi var helt förundrade och kände oss så värdefulla. Jag var sex år och kan aldrig glömma det.

Hon sa att hon var så lycklig över att äntligen kunna tacka Sveriges befolkning genom mig, för detta som betytt så mycket för henne.”

Här vidarebefordrar jag hennes tack till er alla.

Mötesförhandlingarna under LCI

Det jag kommer att ha med mig från Zambia är de många leendena, de vänliga människorna och hur bekvämt och roligt det är att kunna tala med alla zambier eftersom engelska är det officiella språket. Det är fantastiskt hur mycket man kan få lära sig om ett samhälle om man bara pratar med lokalborna och i Zambia fanns det ju inga språkliga barriärer. Fast det är ju faktiskt en sak till jag kommer att minnas som typiskt för just det här årets LCI… Tiden! Den zambiska tiden… En eLCa från ett annat afrikanskt land berättade för mig att det finns ett ordspråk som säger att det finns västerländsk tid, det finns afrikansk och så finns det zambisk tid med innebörden att om en afrikansk tidsangivelse är lite sådär exakt så är den zambiska tidsangivelsen mer en hänvisning till om något ska ske på förmiddagen, eftermiddagen eller kvällen. Rätt oexakt med andra ord.

Nja, riktigt så svävande var ju inte tiden på själva LCI, men visst fanns det inslag av att tiden var lite flytande. Vi hade alla fått instruktioner om att vi inför fredagens mötesförhandlingar skulle vara på plats i kongresshallen senast halv nio. Då förväntades alla åhörare sitta på sina platser. Med viss erfarenhet av den zambiska tiden bestämde vi oss i min resegrupp för att rucka lite på tiden till vår fördel och kom följaktligen till kongresshallen kl. 08.40. Var vi sist? Behövde vi smyga in med pionröda kinder och snabbt sätta oss på första lediga sittplats för att inte störa mötet? Om jag säger såhär: vi var ju inte sist och när vi släntrade in stod det flera grupper av arbetande män som fortfarande höll på att hänga upp dekorationerna bestående av diverse flaggor. Vi fick bl.a. svaret på hur många män det behövs för att hänga upp en LCI-flagga. Som ordentliga svenskor vi är så satt i stort sett hela den svenska skaran på sina platser långt innan alla flaggor var upphängda.

Mötet började dock så småningom och till en början hade åtminstone jag rätt svårt att hänga med i vad som sades där framme vid scenen och inte blev det lättare av att det var så skum belysning att jag inte kunde följa med i programmet heller. Den första halvtimmen verkade mest bestå av diverse tacktal av personer som jag tyvärr inte uppfattade namnet på och dessvärre inte heller vad de sade. Hm, detta kunde utvecklas till en mycket lång sittning och jag var glad att det inte var jag som satt längst fram med delegaterna som var tvungna att förstå och hänga med i vad som sades. Men plötsligt ökades belysningen, ljudet i högtalarsystemen blev tydligare och vips kunde jag både hänga med i programmet och talen. Tjohoo! Så mycket lättare och roligare allt blev. Nu var det enda störningsmomentet vaktmästaren som försökte laga det trasiga dörrlåset precis till vänster om oss. Det pillades och skramlades (visserligen ytterst diskret) men det vändes ändå en hel del huvuden mot dörren ett flertal gånger, innan låset var helt igen och dörren ut till hallen, där fikat förbereddes, kunde stängas. Nu hade jag full fokus på mötet, tiden flög iväg och plötsligt var det fikadags. Kaffe, tillbehör och prat, massor med glatt, underbart prat mellan eLCor från olika delar av världen. Gamla vänner och nya bekantskaper i en enda härlig blandning!

Efter fikat samlades vi igen för att fortsätta mötesförhandlingarna och tiden fortsatte att flyga iväg när vi hälsade flera nya LC-länder välkomna som fullvärdiga medlemmar och även nya Associates-länder. Vad heter de på svenska? Länder för upptagande? Anslutningsländer? Oavsett vilket ord som borde passa bäst så är det ju trevligt att LC-familjen utökas. Nu blev det ingen ytterligare paus innan lunchen, utan nu körde styrelsen på i programmet och vi blev till och med klara innan planerad sluttid. Nu var jag HUNGRIG! Ut till salen där lunchen serverades för att lite ledsen konstatera att det var en enklare lunch med tydliga västerländska influenser. Jag som hade hoppats på att det bland annat skulle finnas traditionella kryddiga zambiska grytor och n’shima, deras typiska majsgröt som äts till de flesta måltiderna. Även om maten vid just mötet var lite tråkig så har hela resan varit exotisk, spännande och minnesvärd.

Hur många män behövdes då för att sätta upp LCI-flaggan då? Jo, fem män, två stegar och en kvinna som talar om var den ska sitta!
Av Helene LC50 Stockholm-Klara