Reseberättelser LCI: Förberedelser

En resa med så mycket intryck, mäktiga möten och mycket annat
En SEN torsdagskväll i våras, när vi hade ett lcmöte, satt vi alla och diskuterade just LCI. En av tjejerna i klubben hade vunnit pengar till att åka på LCI på DM. Skulle vi låta henne åka ensam? Alla var helt överens NEJ, hon får inte åka ensam.
Vilka ska med? En efter en räckte upp handen och så även jag.

Men dock på ett villkor. Ni andra får sköta all korrespondens och alla bokningar. Meddela mig vilket konto jag ska betala in på. Vilken tid vi ska åka. Vilken sorts pengar jag ska ha med mig. I stort sett, jag hänger med om ni fixar allt åt mig.
Svaret var högt och i kör. SJÄLVKLART!!

På söndagskvällen efter mötet fick jag mitt första mejl. Du är anmäld, resa och hotell är bokat. Betala in till följande konto.

Mitt största problem innan resan var VÄSKAN!!!!!!! Den var tvungen att vara pytteliten. Dock skulle vi ha med oss en STOR väska, på 6 st brudar. Så alla necessärer i den stora väskan och gissa om vi lyckades??? Jajamen.

Dagen vi stack blev jag upphämtad utanför ranchen här. Med bil tog vi oss alla milen till Arlanda. Vi tog även en kaffepaus ute i det gröna. Där insåg vi vad vi saknade, (så jag har lovat mina LC-vänner.. att nästa gång vi ska ut och åka igen då ska jag ha med mig både duk och servetter). Då ska vi vara rutinerade.

Flygresan… var för j-g. Har aldrig tyckt det varit läskigt att åka flyg men nu kom den känslan fram tydligt. Det slutade med att flygvärdinnan bjöd mig på vin så jag skulle klara resan. Tack, det var gott och resan var jobbig men vi kom fram.

Flygplanet hem var mycket större och resan gick jättebra. När jag mådde som värst var en av mina LC-vänner snabbt framme och undrade om jag behövde åksjuketabletter…. (man blir lite lugn av dessa). Det är vad jag kallar en älskvärd Elca det.

Efter flygresan till Arlanda blev det åter en låååååååååååååååååååååång bilfärd hem. Runt midnatt kröp jag således ner mellan lakanen. Då var det många intryck som skulle bearbetas.

Detta var en resa med så mycket intryck, mäktiga möten och mycket annat som man får fundera vidare på.
Jeanette Karlsson
LC 72

Distriktslotten avgjorde!
Redan 2013 väcktes mitt intresse för att åka på LCI, den gången i Zambia. Det var mitt andra år inom LC och jag var nyfiken på att uttöka mitt nätverk utanför Sveriges gränser. 2013 hade jag inte möjlighet att komma iväg, så planerna för LCI Vilnius 2014 startade tidigt. Jag hade bestämt mig för att åka, men ville gärna ha sällskap från norr. Pratade med några eLCor i klubben och en del tjejer i distriktet på vårt DM i februari. Vår klubb vann distriktets reselott och det avgjorde saken för två av mina klubbkompisar. Klart vi ska åka på LCI 2014! Vi träffades någon vecka senare, och snart hade vi bokat hotelrum, flygresa och anmälts oss. Vi passade på att anmäla oss till RM i Landskrona på samma gång. Vilket häftigt LC år det skulle bli!

Tiden gick men det kändes fortfarande långt till augusti. När sommaren kom började jag fundera över klädsel. Jag såg fram emot att få tillfälle att använda den fina folkdräkten från Malungs kommun som syddes upp åt mig när jag var 17 år. Den behövdes dock justeras litegrann i storlek, och det kunde samma dam som ursprungligen sytt den hjälpa till med då jag besökte släkten i Dalarna under semestern.

Sommaren gick och plötsligt var dagen för avresa här. Trötta men förväntansfulla var det tre tjejer iklädda cerisa LC hoodies som lämnade Luleå med första planet till Arlanda kl 06.00 på morgonen. Säkerhetskontrollen till utrikeshallen gick smidigt, och när vi gick till ett kafe för att köpa frukost träffade vi de första andra eLCorna på väg till Vilnius. Vi åt frukost tillsammans. Några av dem hade varit på LCI förut och hade en massa att dela med sig av. Vid gaten träffade vi fler eLCor, och än en gång gladdes jag åt det fina med vårt nätverk. Kvinnor som var okända för en minut sedan är plötsligt en vän. Vi satte oss på planet och jag kände en förväntansfull glädje och spänning inför mitt första, men definitivt inte sista, LCI.
Caroline Jonsson
LC 61 Luleå 

Det började med att Vimmerby vann distriktslotten för distrikt 4. Jag skickade ut en förfrågan i vår klubb om någon ville åka till Vilnius och Therese kände direkt att nu är det dags! Ganska snart bestämde vi oss för att åka!

Vi kommer att bära med oss många glada minnen från resan till Vilnius! Therese och jag träffades ett antal gånger innan LCI-mötet för att boka resa, boka hotell i både Stockholm och Vilnius och planera för vad vi behövde ha med oss. I sann LC-anda delade vi upp uppgifterna, Therese fixade hotellen och jag bokade flygresorna. Praktiskt nog bor vi på samma gata så vi har haft nära till varandra och ibland suttit in långt in på natten och förberett vår LCI-resa. I vårt bagage blev det allt från oversized Pippi-kläder till eleganta festklänningar!

Förberedelserna i sig var roliga och våra förväntningar var stora! Det blev precis så roligt som vi hoppats på! Vi träffade många nya eLCor från Sverige förstås, men också från många andra länder. Det var spännande att prata med eLCor från andra klubbar om hur de arbetar i sin klubb, vilka charityprojekt de driver och vad de gör för att få nya medlemmar. Det man slås av är att vi alla delar något utan att man egentligen känner varandra – vi delar engagemanget för LC!
Malin Hermansson, Vimmerby