Reseberättelser LCI, förberedelser

Gilla läget

Redan under LCI i Indien 2009 började jag och min klubb- och resekamrat Helen drömma om att kunna åka till Zambia på LCI år 2013. Vi fick höra från de Zambiska kvinnorna att de skulle lägga fram det som förslag och det blev framröstat året efter. Vi tyckte de Zambiska kvinnorna var intressanta och att möjligheten och tillfället att få åka till Afrika kändes lockande.

I början av 2013 var det dags att registrera sig samt att beställa resa. Vi hade bestämt att våra män och barn skulle få följa med och dela upplevelsen med oss.

En kväll i januari träffades vi och diskuterade hur vi skulle lägga upp resan och klickade oss fram mellan flygbolagens olika alternativ. Vi ville alla se Victoria- fallen så vi enades om att börja resan där- sedan åka till Lusaka där mötet var för att sedan avsluta med ”semester ” och avkoppling på ett tredje ställe (Chaminuka).

Tyvärr var den Zambiska LCI- sidan inte helt klar och uppdaterad så det fanns inte några färdiga paket på pre- tours eller post- tours att följa med på som vi hade förväntat oss. Vi kontaktade därför en RT-kille i Arboga som varit i Zambia något år innan och han gav oss förslag på hur vi skulle kunna göra. Han gav oss också namnet på en kontaktperson i Livingstone – en RT-broder med det exotiska namnet ”nkmbu”. Honom fick vi en hel del hjälp av senare och vi träffade dessutom honom och hans fru i Livingstone. Mycket trevliga och vänliga människor.

Vi började med att beställa hemresan eftersom vi hittade en resa som passade oss i tiden, var billig och där det fanns plats för oss alla i planet. Klick-klick så var det beställt och betalat och klart. Det visade sig bli svårare att beställa resan ner. Antingen var det för dyrt eller så fanns det inte tillräckligt med platser för oss i planet. Till slut hittade vi en resa – ja, den tar vi- klick- klick så var också den beställd, betalad och klar. Vid närmare genomläsningen av beställningen satte vi drycken i halsen när vi såg att resan skulle ta närmare 45 timmar!! Med en liten omväg till Johannesburg i Sydafrika där vi skulle tillbringa 20 timmar på flygplatsen!! Hjälp, det kändes inte bra. Dagen efter försökte vi avboka och ändra men det visade sig vara omöjligt så det var bara att gilla läget. Men så kom vi på den lysande iden att kontakta LC-klubben i Johannesburg. Eftersom vi från Sverige inte behövde visum för att ta oss in i Johannesburg kanske de kunde hjälpa oss- om inte annat så med bokning av hotell o taxi.

Via facebook fick vi kontakt med Caroline Allen och Bronwenn Odendaal. Bronwenn hade suttit i LCI-styrelsen som webb-ansvarig halva året så hon var en inbiten eLCa. De båda var helt fantastiska och hämtade upp oss alla vid flygplatsen och gav oss en sightseeingtur innan vi åkte hem till dem med all vår packning. Vi skulle få sova över hemma hos dem visade det sig. De bodde nära varandra i ett fint villaområde. På kvällen fick vi följa med oss på ett Garden-party som RT ordnade. De turades om att vara hos varandra en gång i månaden då de umgicks under avslappnade, enkla former. Det blev en fantastisk supertrevlig, sen och KALL kväll som vi aldrig kommer att glömma. Morgonen efter steg vi upp tidigt eftersom RT hade ordnat en aktivitet i form av ett ”trolley-race” i ett närbeläget köpcentrum. Det gick ut på att man startade med ett lag på fyra personer. Man betalade en startavgift som oavkortat gick till charity. En person åkte och tre sköt på den pimpade kundvagnen runt en bana på ca 2 km. Det gick uppför och nedför- (såg helt livsfarligt ut och skulle aldrig tillåtas hemma i Sverige) Den som kom först i mål vann och man kunde även vinna pris för bästa pimpningen.

Tyvärr hann vi inte se loppet klart eftersom vi var tvungna att åka till flygplatsen och åka den sista biten till Livingstone där vi skulle börja utforska Zambia, dess natur och människor.

Från LCI 2013 kommer jag bära med mig hur fantastisk organisationen är.
Att man har vänner över hela världen och att man trots olika levnadsvillkor kan ha trevligt och umgås tillsammans- samt förstås att allting löser sig.
Lös problem som uppkommer och Gilla läget!
Av: Camilla Hamrelius, LC 111 Arboga

Förberedelser och resan till Zambia

Torsdagen den 15 augusti var det så äntligen dags. Dags för den resa som min reskamrat Anna och jag planerat i 1,5 år.  Jag har Anna att tacka för mycket när det gäller LC. Det var hon som första gången bjöd in mig som gäst och det var hon som frågade om jag ville följa med på mitt första MTM. Den gången bar det av till Marocko och Marrakech med galna äventyr och många nya vänner. På resan hem från Marrakech i januari 2012 berättade Anna att AGM 2013 skulle gå av stapeln i Zambia och vi började smida planer för att kunna ta oss i väg.

Under våren 2013 fortsatte vi att planera lite löst och till slut anmälde vi oss som early birds. I början av maj satte vi oss ner och bokade biljetter mellan Stockholm och Lusaka. Vi bestämde oss också för att vi både ville lägga några dagar på Safari i Mfuwe och utforska Victoriafallen. Valet att spendera tid i Mfuwe var egentligen inte så svårt. Efter att ha besökt deras hemsida och haft mailkonversation med personalen på lodgen kändes det som ett riktigt äventyr att få uppleva naturen och djuren på det sättet. Det stod nu klart för oss att våra båda resmål ligger i olika delar av landet. Hur skulle vi kunna maximera upplevelserna och minimera resandet? Svaret blev Proflight, vi valde att boka inrikesflyg i Zambia. Efter att ha försökt läsa oss till hur bokning och betalning skulle gå till väga beslöt vi att maila Proflight och vilken service vi fick. Vips hade de tagit fram färdvägar och biljettpriser till oss. Utöver det så svarade de outtröttligt på våra frågor. Bokning och betalningar avklarades och återstod bara några andra mindre förberedelser inför resan. Vad tusan skulle vi packa och vilka vaccinationer behöver man egentligen när man ska till Zambia. Detta fick vänta till juli månad. Vi gjorde en gemensam shopping till invigningen och lite inköp till safarin. Vaccinationen avklarades och pengar växlades.

Väl på Arlanda springer vi på bekanta från förr på terminal 5, vi ska med samma flight och sitta i närheten av varandra. Vad roligt! 7 elcor och en gäst på samma flight.

Vi reste på natten så vi försökte få lite sömn även om det var lite svårt. Väl framme i Addis Abeba hade vi alla ca 2 timmars väntetid. En del av tiden spenderade vi med att leta en toalett och till slut hittade vi den enda! toaletten innanför säkerhetskontrollen. Kön till damtoaletten var överkomlig men självklart fanns det inget papper att uppbringa, tur att det finns eLCor runt om som gladeligen delar med sig av pappersnäsdukar. Väntan gick bra även om det inte fanns något att äta eller dricka på insidan av säkerhetskontrollen och fyllda av förväntan satte vi oss på planet som skulle ta oss till Lusaka via Harare. Även på denna flight blev det lite sömn. Känslan av att landa på okänd mark men fullt medveten om att ett stort äventyr väntar var enormt.

Det var mitt första internationella AGM men förhoppningsvis inte det sista. Jag är glad och stolt över att vara del i en organisation som försöker göra världen till en bättre plats för alla. Det är den känslan som jag tar med mig fram till nästa AGM.
Av Sara Häggström, LC46 Umeå