Reseberättelser LCI, Gala middagen

Reseberättelser LCI, Gala middagen

Let`s explore!

Så har vi kommit till lördag den 24 augusti och på programmet i kväll står det Gala middag. Etter en ca 45 minuters busstur kommer vi till en stad som vi bara ser trista höga gråa murar. Vi går av bussen och följer strömmen. Ojdå, vad är detta för något? Bakom de trista murarna gömmer det sig en vacker festlokal med rinnande vatten och små romantiske broar lite här och där.  Borden har vita dukar, stolarna täckta med vitt tyg med en grön rosett på. Blomsterdekorationerna på borden går i vitt och grönt.
På borden finner vi menyen för kvällen: Mushroom Soup, Char grilled  ”Choice Sirloin Steak” Roasted Vegetables and Baby Potatoes, Lemon Tart Mixed berries set on a sauce Anglaise. Maten smakade jättegott.

Runt det bordet som jag hamnat vid var vi många nationaliteter, tjejer från Marocco, England, Syd afrika, Portugal, Slovenia, Holland, Sverige och Norge. Härlig stämning hade vi och inte en enda mun var stängd. Vilken erfarenhet att ta med sig, vilken lycka det är att få ha möjlighet till att kunna tillhöra denna fantastiska organisation. Hela tiden är det något som sker ved scenen, det är avtackning av den gamle styrelsen och det välkommas nya. Många fina ord blir det och man ser många tjejer med tårar i ögonen, så fint, de har arbetat samman i ett år och nu är det plötsligt slut.

Musiken spelades för fullt, fler och fler anländer dansgolvet. Någon stannar upp mitt på golvet och de Zambesiske tjejerna delar ut färgglada sjalar som de knyter på våra huvuden. En liten stund senare kan man se alla olika nationaliteter gå med samma huvudbonader. Musiken går från en sång till en annan. Ute på golvet sjunger en man (en pop star), jag kan inte en enda sång, men det är inte möjligt att inte ryckas med i de härliga rytmerna. I efterhand förstod man att detta var en riktigt stor kändis, de Zambesiske tjejerna kunde all text på sångerna.
Klockan är plötsligt ”busstid” och vi lämnar denna fantastiska plats, de härliga människor och vi inser att LCI  2013 i Zambia är slut, tack för att jag fick möjlighet till att uppleva detta fina arrangemang, Let`s explore!
Av Nina Ribe LC 78 Nässjö

 

Zambia mood

Mycket förvånade miner hos damerna när vi kom ut i lobbyn på Radisson Blu Hotel och upptäckte att bussarna som skulle ta oss till middagen var i tid! De andra dagarna har vi fått vänta i en timme på att bussarna skulle komma…Detta resulterade i att många av damerna sprang i högklackat tillbaka till rummen för att skynda på sina kompisar som hade kommit in i Zambia mood och ännu inte var klara för kvällens galamiddag.

Bussen vi åkte i luktade gammal båt och luftkonditioneringen var lite ur funktion så det viftades hej vilt med diverse papper för att få svalka. Bussen tog oss till en country club som hette Twangale som låg strax utanför Lusaka. Vägen dit gick genom de mindre exklusiva områdena av staden och vi såg mycket av det verkliga Lusaka. Små skjul där de sålde diverse saker, barn som bar saker stadigt och stolt på sina huvuden. Överfyllda bussar med människor som skulle resa bort eller hem. Rödbrun sand som virvlade runt när vinden tog i.

Väl framme så hade mörkret lagt sig och vi såg ljus som brann lite här och där. Grillarna var igång så en doft av mat spred sig.

Det är uppdukat ett 30-tal runda bord kring ett pool område. Vita dukar, levande ljus, Kallor i höga vaser. Absolut perfekt …men det är utomhus och när mörkret lägger sig i Afrika blir det kyligt. Vi frös lite men snabbt så tände personalen gasolvärmen och lyckan var gjord.

Maten är ok och vi äter soppa, grillat och efterätt. Äntligen är det grillat kött eller Braii som de säger i Zambia. Vinet var från Sydafrika och det billigaste man kan köpa säger min bordsdam från Sydafrika men strunt samma, vinet värmde gott.

Det var många avtackningar av den avgående styrelsen. Gråt, skratt och glädje.

Uppträdanden av ett afrikanskt rockband, sång av Esther och mycket mer.

Pernilla Glinning LC 148 Stockholm Haga och Faith Kauseni, Zambia

Zambia systrarna vill att vi skulle minnas denna kväll på ett speciellt sätt och delade ut traditionella tygstycken i gälla färger åt oss. Tyget passade perfekt till att göra huvudbonader. Vi var många som resten av kvällen kände oss som riktiga afrikanskor…

Dansen pågick  till småtimmarna och tillslut det var dags att ta farväl av nya och gamla vänner. Puss och kram kalas, byte av pins och nya Facebook förfrågningar gjordes.

Zambia will meet again some where some Place
Av Pernilla Glinning LC 148 Stockholm Haga

 

Gala middag i Lusaka under LCI 2013 in Zambia

Kvällen började med att vi faktiskt inte var tvungna att vänta på någon buss. Däremot så hade vi blivit vana med att inget startade i tid, så många var dock sena till bussen istället.

Vi åkte ungefär en halvtimme med bussen och stannade till slut vid en byggnad. När vi kom runt hörnet såg man ett otroligt vacker glashus. Hela stället var som en country club där alla bord var placerade utomhus. Tyvärr gjorde detta att det blev lite kyligt senare på kvällen då det även var lite blåsigt. Detta löste det med infravärme och små ”grillar” med kol som de placerade ut.

Vi blev serverades trerättersmiddag bestående av en svampsoppa till förrätt. Den följdes upp med en grillad köttbit med baby potatis och ugnsbakade grönsaker. Alltihopa avslutades med en citrontarte med blandade bär.

Under middagen var det underhållning och saker som skedde på scenen. Men tyvärr så satt jag så långt ifrån att jag inte har någon aning om vad som faktiskt hände där. Jag varken såg eller hörde något alls. Det hela slutade med att alla fick en varsin sarong med väldigt afrikanskt motiv på i gröna, svarta och röda mönster.

Efter middagen började den ”riktiga” festen. De hade ett relativt känt cover-band från trakten där. De var verkligen duktiga och stämningen blev på topp och dansgolvet fylldes till bredden. Det var dock svårt att konkurera med de afrikanska damerna om att skaka på höfterna. Men vi försökte så gott vi kunde.
Kvällen led snabbt mot sitt slut och bussarna som hade stått kvar och väntat på oss under kvällen fylldes sakta på med folk och rullade hemåt. Vi var alla trötta men glada.

Detta var mitt första LCI och jag det jag kommer att ta med mig är den kulturella skillnaden, dels vad det gäller planering och organisering, men även attityd och den glädje och samhörighet som de får genom dansen.
Av Johanna Lundhag LC 148 Stockholm Haga