Reseberättelser LCI: Home party

Reseberättelser LCI: Home party

Mitt första LCI-möte och förväntningarna var många… homeparty!
Jag hade förmånen att få komma hem till Skirmanté på ett ganska litet homeparty. Tio gäster av blandade nationaliteter samlades i en lägenhet på ungefär 50 m2.  Förutom Litauen så fanns Sverige, Norge, Danmark, Finland Belgien & Marocko representerade på denna lilla yta, men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Sittandes på stolar, i soffan och på golvet förplägnades vi med god mat och dessert. Dock undrar man hur de tänkt som tilldelade ett helt homeparty på ca fyra timmar sammanlagt två flaskor vin och två öl, kanske hade man räknat fel. Hur eller hur så var samtalsämnena många och vår värdinna utfrågades grundligt om allt som rörde Litauen. Bäst vad det var så dök det upp ett par folkmusiker som bjöd på underhållning och dans, fortfarande på samma begränsade yta. Utan större missöden blev det dags att avrunda och efter de sedvanliga kindpussarna så fick alla ett stycke mörkt bröd med sig hem i present. Efter ca en timmas bussresa släpptes vi av på torget och deltagarna skingrades åt olika håll, ganska många gick nog hem och lade sig. Vi som är vana vid svenska homeparties undrade förvirrat var efterfesten blev av, lite snopen styrde jag kosan mot hotellet. Jag var dock inte ensam och lite vinpimplande och småprat funkar bra det också sådär på nattkröken. På det hela taget var detta en trevlig upplevelse och något jag kan tänka mig att åka på igen.
My Molander
LC72 Borgholm

Homeparty 15
Vi hade längtat, trånat och suktat. På LC-mötena, i somras, ja ända till någon typ av information infann sig var detta ämne prioritet nummer ett. ”Vart skulle vi?” Vilken familj skulle vi bli hembjudna till? Vilken skillnad var det på svensk kontra litauisk mat? Frågorna var många och de skulle snart få ett svar.

Äntligen var fredagen och tidpunkten inne för ”Homeparty”.
Jag hade varit på ett ”Homeparty” tidigare och mina förväntningarna var skyhöga. Vi skulle vandra till puben Forest, som låg i hjärtat av Vilnius. Tidpunkten var 18:30 och vi anlände glada i hågen till detta trevliga ställe. Stämningen var på topp då vi gick trappan ner till restaurangdelen. När vi hade lämnat värdinnegåvan fick vi dra var sitt kort ur en korg, som stod på ett bord. På korten fanns olika symboler. Det gällde att hitta sin
symbol vid något av alla bord som fanns i lokalen. När vi hade funnit vart vi skulle sitta var det bara att slå sig ner och hälsa på alla sköna eLCor som satt runtomkring.
Upprymdheten vid mitt bord gick inte att ta miste på. Där fanns nationaliteter från Sverige, Finland och Belgien. Vi hann diskutera och dryfta en hel del om våra upplevelser av staden vi var i innan vi bads att gå in till det näst intill dignande och praktfullt uppdukade buffébordet.

I bilen, på väg till Arlanda, hade jag och mina två kamrater från LC111 Arboga, googlat lite på litauisk mat och fått veta att korn, potatis, råg, betor, grönsaker och svamp samt mjölkprodukter var basen i det litauiska köket. Cepelinai, nationalrätten i Litauen, är som våra kroppkakor ungefär och på bordet fanns naturligtvis dessa och jag kunde också se att de hade ställt fram något som väldigt mycket liknade och smakade som den skånska spettekakan.

IMG_0830

Min favorit blev nog ändå potatisbullarna. De var alldeles perfekta. När vi belåtna hade slukat det som låg på våra tallrikar började kvällens höjdpunkt.
Tre män i folkdräkt ställde sig i mitten av rummet och började spela traditionell litauisk folkmusik. De var otroligt skickliga och medryckande. De lyckades att få varenda eLCa att dra på smilbanden. Det hela slutade med en långdans som virvlade sig fram mellan bord och stolar. Utpumpade men glada satte vi oss sedan till bords igen för att ta en kopp kaffe och lite kaka till efterrätt.

Längst in i denna charmfulla lokal hade arrangörerna också ställt upp ett staffli och på detta en stor, tom målarduk som alla fick kladda på. Vad vi inte visste då var att denna tavla skulle bli en present till den avgående LCIpresidenten. När aftonen närmade sig sitt slut började konstverket att blomma ut i sin fulla glans. Det blev ingen Mona Lisa direkt, men ingen kunde tvivla på engagemanget, kärleken och inlevelsen från alla deltagare.

Vilken trevlig kväll det hade varit. Vilka underbara eLCor jag hade fått äran att träffa. Musiken, maten, människorna, dansen och glädjen som jag upplevde denna kväll bär jag alltid med mig. De ”Amber ladies” som tog hand om oss denna kväll får högsta
betyg. Vilnius kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta.
Pernilla Öhrn, LC 111 Arboga

Vi dansade till allt från vår egen Aviici till grekisk folkmusik och finsk eurodisco.
Efter en regnig men ändå festlig välkomstparad, ett svettigt välkomstparty med mycket gung, ett AGM med perfekt mötesdisciplin var det så dags för Home-Partykvällen. En kväll som jag på förhand var verkligen nyfiken på. Jag hade innan avfärd från Sverige fått reda på att jag skulle hem till Lina och hennes familj.

Efter en ganska lång bussresa stannade bussen äntligen till och vi fick meddelandet att här skulle HP nr 12 kliva av.  Nyfiken och lite nervös klev jag tillsammans med tjejer från hela världen. Kvällen började med att vi blev bjudna på bröd och salt samt en dryck som smakade som en blandning av Jägermeister och te. Intressanta smaker.

Efter en inledande skål och mingel bjöds det på en buffé med traditionell litauisk mat. Vi var några som slog oss ner på uteplatsen och skulle just till att börja äta när ”det började blåsa regn”. Det tog inte många minuter förrän regnet kom och vi hann nätt och jämt in under tak. I stället fick vi alla slå oss ner runt vardagsrumsbordet för en trevlig stund med mat och vin.
Mitt under måltiden fick vi besök av två äldre damer, en utrustad med dragspel och den andra med en cello. Här skulle det dansas! Det visade sig att värdparet var entusiastiska dansare. Efter en lång stunds dansande erbjöds mer mat och dryck.
Kaffet var det dock bäst att avstå…. Återigen visade värdparet sin kärlek till musik och ville att alla skulle välja en låt från sitt hemland. Vi dansade till allt från vår egen Aviici till grekisk folkmusik och finsk eurodisco. Vi dansade till bussen kom och hämtade oss.

En trevlig kväll med mycket mat, vin och dans. Det är alltid trevligt att komma hem till någon som verkligen bjuder in på ett så varmt och innerligt sätt som Lina gjorde.

Efter en bussresa tillsammans med min nyvunna vän Rikke från Danmark blev det en kväll på den lokala puben tillsammans med min reskamrat Anna.
Av Sara Häggström, LC46