Posts Tagged “Ladies Circle”

LC3 testar mountainbike

LC3 testar mountainbike

Det är en kväll i slutet av maj och LC3 skall testa mountainbike för första gången.

Dagens program är förlagt till Ånnaboda i Kilsbergen, ca 30 minuter från centrala Örebro. Konferensanläggningen Ånnaboda Storstenshöjden erbjuder hyra av mountainbikecyklar och i området finns 10 leder med allt från grön till svart nivå. Anläggningen stänger för kvällen klockan åtta men i cykelhyran ingår nyckel till cykelrummet så det är fritt fram att cykla så länge det är ljust- om man orkar.

På plats i Ånnaboda blir vi uppmötta av Katarina Rönnbacka Nybäck från Regionförbundet Örebro som skall ta sig an uppgiften att lära oss allt om mountainbike på en kväll;) Katarina har brunnit för mountainbikesporten i flera år och lett flera Leaderprojekt i länet med syfte att öka mängden leder samt locka fler till sporten. Hon drog igång Bergslagen cykling, ett sammarbete mellan Örebro läns fyra destinationer, kommuner och region Örebro län för att ha enhetligt skyltade och graderade leder i hela länet. På hemsidan finns all information om mountainbike i länet samlat på ett ställe. År 2011 var första leden klar och nu är Örebro störst i Sverige vad det gäller Mountainbike leder. Katarina är även med och arrangerar årligen återkommande mountainbikeläger för tjejer i Pershyttan. Lägren är väldigt populära och alla är välkomna- nybörjare som världsmästare.

Cyklarna har justerats enligt vår längd i förväg så att vi snabbt skall komma ut i spåret. Först får vi alla göra en säkerhetscheck på våra cyklar och kolla så att allt är som det ska och så bär det av till grusplanen intill för att träna på bromsteknik. Kul att se alla dessa tjejer köra fram på led och göra sprutsladdar på gruset;)

Efter att ha prövat både fram och bakbroms och fått teknik tips så ger vi oss ut på stig.

I Ånnabodas kuperade terräng får vi stegvis ta oss an längre och brantare backar och lära oss hantera stenar och rötter. Kvällen är fin och det är torrt i markerna så det är bra grepp på underlaget, vilket underlättar. Det krävs full koncentration för att våga släppa på i nerförsluten och ta tillräckligt med fart i uppförsbackarna. Tipset är TITTA INTE på den stora stenen, för då kan du ge dig på att du hamnar just på den!

Precis som Katarina säger så är den största fienden i vårt eget huvud, för det är när du bromsar för mycket som du inte kommer över hindren – utan trillar. Hon peppar oss längs leden och vi klarar kvällen utan värre vurpor och får beröm för vårt mod i backarna.

När vi är tillbaks uppe på anläggningen så prövar vi ett varv på teknikbanan där, här finns allt från gungbrädor, gupp, och diverse hinder. Lagom tills vi hunnit ta ett varv så kommer även regnet och trötta tjejer åker och parkerar cyklarna och beger sig ner mot Ånnaboda sjön för att ha möte i det fina glashuset nere på stranden. Marie dukar fram Italiensk buffé och maten får tysta mun en kort stund.

Efter en snabb presentationsrunda berättar Katarina om sin historia från hobbycyklist till tävlan och Leaderprojekt. Vi är många runt bordet som förstår att det är lätt att fastna för sporten. Just för att den kräver ens fulla koncentration så erbjuder den samtidigt mentalavkoppling från allt annat surr- ja och så bra träning förstås. Efteråt har vi ett kort möte och 3 minuter.

Vid pennan
Ida Lilja, sekreterare LC3 Örebro

Nationaldagsfirande

Nationaldagsfirande

I år fyller vår förening Ladies Circle Sverige 70år. Första klubben chartrades 1947 i Kristianstad och idag är vi en av Sveriges största föreningar för kvinnor med närmare 150 klubbar från Ystad i söder till Haparanda i norr. Stiftelsen Sveriges Nationaldag delar årligen ut svenska flaggor och fanor till föreningar och företag. De är de…

Nummerklubbsutbyte med LC2 Wasenaar i Amsterdam

Nummerklubbsutbyte med LC2 Wasenaar i Amsterdam

Vi fick en idé om ett systerligt utbyte över haven, hos LC klubb med siffran 2 Att fara bort och släppa på de vardagliga kraven, och se ett främmande land likaså Ett samtal till Amsterdam och sen bar det av, mot tulpaner och trätofflor En resa för en stelfrusen skandinav, till vårsol och sirapsvåfflor. Vi…

Nummerklubbsutbyte med LC13 Bologna

Nummerklubbsutbyte med LC13 Bologna

Torsdagen den 20:e april var det äntligen dags för vår resa till Italien för att träffa vår systerklubb LC13 Bologna. Trots att jag under flera månaders tid haft kontakt med en av tjejerna i Bologna-klubben för att planera vår resa så undrade jag hur det skulle bli när vi väl kom fram och skulle ses….

Mini-Intercity

Mini-Intercity

Nätverkande på bästa sätt och en härlig gemenskap blev det denna torsdag när vi i LC140 bjöd in till företagsbesök på Briscapo i Vantinge. Tillsammans med LC35 Ängelholm och LC2 Helsingborg samt flera gäster till vardera klubb var vi ett härligt stort gäng på 30 tjejer som nyfiket klev in på Briscapo i Vantinge denna…

Att fylla 70, 40 eller 15 år

Att fylla 70, 40 eller 15 år

I år fyller LC Sverige 70 år och min klubb blir 15 om några veckor. Det innebär att jag också firar 15 år, som eLCa, samtidigt som jag passerar 40-strecket! Jag har inte vältrat mig i någon 40-årskris, men dessa jubileer och jämna födelsedagar har fått mig att reflektera över det här med livet och…

Reserapport MTM Southern

Reserapport MTM Southern

MTM Southern Region i Rom gick i filmtema och helt i linje med detta började vi på torsdagen med en pre-tour till Cinecittá. Cinecittá är en filmstad byggd av Mussolini, som tidigt hade sett möjligheten att använda filmer till politisk propaganda. Vi gick en runda bland scenografierna av olika produktioner såsom Gangs of New York,…

Simma med Munther: Krålkurs i Vålbergs simhall

Simma med Munther: Krålkurs i Vålbergs simhall

Den här kvällen startade hemma hos LC119s ordförande Josephine Claveroth på Strand i Karlstad. Här bjöds vi på kycklinggryta med ris och sallad. Efter möte och 3 minuter samlade vi oss i våra bilar och åkte i caravan till Vålberg, ca 20 minuter utanför Karlstad, och deras lilla simhall. Vålbergs simhall var en gammal och…

En gripande livshistoria

En gripande livshistoria

Det är med en viss gnutta vemod jag cyklar till dagens LC möte. Det ska bli så roligt att träffa alla, men jag vet ju vad som komma skall….Vet inte hennes historia, men jag vet min och min känsla av att förlora någon och hur ont det gör…Tänk då att förlora det finaste du har, ditt barn. Som vanligt är det så fint ordnat, det luktar god mat, vinet står framme och ljusen är tända, sorlet av alla människor och härliga leenden möter mig när jag kommer in i det fint dukade vardagsrummet. Och där står hon, men det det är ju kvinnan som bodde på min gamla gata. Henne jag träffade var varannan dag när jag var ute med hunden. Så många möten och ändå vet jag absolut inget om hennes liv……

Maria Navarros historia: ” Det är lördagkväll, kl är 19.30. Det knackar lugnt med väldigt bestämt på dörren, knack, knack, knack, knack….Vem kommer såhär dags undrar jag och min man? Jag går och öppnar. Utanför står två uniformerade män, de är poliser. De tar mig under armen och leder mig in, in i mitt eget kök. Så som om de kunde mitt hem bättre än jag. De sätter mig på en stol.
Den ene polisen säger lugnt tydligt och nästan självklart: ”Din son har tagit en överdos”
”Va, vadå vad menar du. Han tar inga droger, eller va….Vad kan jag göra, vilket sjukhus ligger han på” undrar jag. ”Men, han är ju död”, säger polisen barskt. ”Det är så det går när man drogar!”
Under mig öppnades en avgrund, jag ramlar ner. Skriker, gråter och har svårt att hitta marken under mig. Mitt barn, Johan 19 år. Vaddå drogar??? Han som är så ordentlig, fin och han som skulle göra militären. Han som ville så mycket, han som hade så många kompisar, varför skulle han vilja droga…
När obduktionen efter tre månader var klar kunde man konstatera att Johan använt droger på helgerna i ca 6 månader. Ja, inte alla helger, inte de helgerna som han var hemma hos oss och hälsade på, inte ett spår kunde vi se. Han och hans ”vänner” använde sig av något som man kallar för ”snowball”, det är amfetamin som man lindar in i hushållspapper och sedan sväljer. Johans misstag var att han använde ett ”för bra” hushållspapper med bra uppsugningsförmåga. Han fick inte den effekten han ville ha så han tog flera ”snowballs” på rad. Hans ”vänner” runtomkring märkte att det var något som gick snett när Johan började få kraftiga svettningar och hans kroppstemperatur ökade drastiskt. Men de valde att inte ringa efter ambulans då de själva inte ville bli påkomna av vare sig ambulanspersonal eller polis med vad de höll på med. De såg alltså Johan dö i plågor av sin alldeles för höga kroppstemperatur. De fick tusen kronor var i böter…. Johan var vår son och våra andra barns storebror.

Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv. Jag läste allt jag kom över angående droger. Gick med i ”Föräldranätet mot droger” för att hjälpa andra så att de inte skulle behöva gå samma öde tillmötes som Johan eller oss i familjen. Jag gick på utbildningar och höll i utbildningar. Det var det enda sättet att komma vidare, att forska och gräva. Det tog mig 5 år innan jag kunde gå vidare i mitt liv och börja göra annat. Men det kommer mer…

Vi kämpade på och rätt som det är får min man ett erbjudande om att börja jobba i Singapore, ja, tänker vi! Vilken chans att börja om. Den tar vi. Mannen åker ner tre månader i förväg och jag stannar här med barnen och fixar allt som ska fixas innan en flytt utomlands för några år. Huset hyrs ut, bankkonto läggs om, vår yngsta sons skolgång planeras om o.s.v. Dagen innan avresa ringer mannen och berättar att han bokat en resa till Bangkok över julen för oss alla. Så fort vi landar ska vi ta oss vidare till Thailand. Han flyger med ett annat plan och möter upp oss på plats. Planet var fullt, men han skulle komma dagen efter… Det gjorde han, och så också hans telefon med en massa meddelande och ”I miss you, can´t wait to see you….Fina meddelande, men de var inte från mig. Det var från en 20 årig fd ”Miss Singapore”. Vacker som få….
Jag ordnade snabbt en resa hem igen, men fick inte med min yngre son…Han ville bo där ett tag, allt var ju ordnat. Jag åkte hem med en stor sorg. Det kändes som att jag förlorat ännu ett barn….Mitt hem var uthyrt, mina möbler var på väg till Singapore. Jag fick gå till banken och böna och be och lova att skaffa mig ett jobb. Jag fick hjälp och kunde starta om. Tack, men… När min son som 12-åring lyckats få en tatuering kände jag mig tvungen att göra allt för att få hem honom. Det var inte helt frivilligt han åkte med. Han hade ju ett nytt liv där, utan tillsyn. Pappa hade ju fullt upp med ”Miss Singapore”…. Jag blev bedragen den gången. Och det skulle komma fler gånger efter det. Men jag tog tillbaka honom. Jag till och med gifte om mig med honom efter andra gången. Han var mitt livs kärlek…. Men efter tredje gången valde jag att aldrig mer ta tillbaka honom.

På bilden är Maria Navarro med påsar fulla med kläder som hon kan ta med sig på sin resa till Kuba i veckan. Vi sponsrar med en extra väska, det ser ut att behövas.

Efter allt som hänt bestämde jag och en vännina oss för att åka till Kuba på semester. Första kvällen där hittade jag min nya stora kärlek. Dansen! Känslan av att dansa Kubansk salsa är för mig obeskrivlig. Ja, det är bättre än sex! Jag kom i kontakt med en danslärare som nu är min danspartner. Och jag återvänder så ofta jag kan. Men inte bara för att dansa…I slumområdena bor det massor av fattiga människor. Jag har alltid med mig en resväska extra med kläder att skänka och Marabou mjölkchoklad till barnen. Det är hårdvaluta! Jag hade kunnat prata hela natten….Men, mitt liv är nu så bra det kan bli. Jag har mina två fina vuxna barn, mina hundar, mina vänner och min dans. Och att kunna hjälpa andra samtidigt som jag för göra mitt ger mig en frid och en fin känsla.”

Skrivet och återberättat av:
Maria Frejd, LC94 Höllviken

Ett minne för livet- reseberättelse från en lycklig eLCa

Ett minne för livet- reseberättelse från en lycklig eLCa

Fantastiskt, otroligt och ett minne för livet. Det beskriver helgen när jag tillsammans med min klubbsyster Malin besökte distrikt 8 för deras distriktsmöte i Gällivare. Eftersom de olika klubbarna där uppe i norr har sådana enorma avstånd mellan varandra har man alltid distriktsmötena över en helg. Det var vi båda väldigt tacksamma för eftersom det…

”En eLCa du inte har träffat, är en vän du ännu inte mött”

”En eLCa du inte har träffat, är en vän du ännu inte mött”

Hade jag sagt till mig själv för fem år sedan att jag en vinterkväll 2017 skulle ägna en ledig onsdagskväll åt att gå runt utrustad med varselväst och skyddande stålhättor utanpå skorna i en fabrik hade jag nog skrattat lite roat och tänk “Yeah right”.
Nu tackar jag istället högre makter att jag får vara med i en förening som låter mig vara med om så mycket.

Efter det underhållande studiebesöket fick jag dessutom sitta ner med nio fantastiska kvinnor och äta god mat och diskutera roliga, intressanta och utmanande saker som väntar i vår.

Och vet ni, det är precis så det är att vara med i Ladies Circle, man får vara med om en massa saker men inte ens visste att man vill vara med om.

Och samtidigt som man samlar en massa roliga erfarenheter och ny kunskap lär man känna nya människor och får ett värdefullt kontaktnä.

Det finns ett LC-ordspråk som rymmer mycket av vad LC är och står för:

”En eLCa du inte har träffat, är en vän du ännu inte mött!”

Genom LC har jag lärt känna flera fantastiska tjejer i min hemstad, tjejer jag annars kanske aldrig ens skulle ha bytt några ord med men som nu är en självklarhet i mitt liv och berikar det dagligen. De utmanar mig, inspirerar och möjliggör upplevelser för både mig och min familj. Och jag vet att de finns där om jag behöver hjälp och stöttning eller helt enkelt bara någon att skratta med en stund.

Genom Ladies Circle har jag också lärt känna fler fantastiska tjejer runt om i Sverige och det finns alltid ett nästa möte att se fram emot för att få chans att träffa dem igen och samtidigt lära känna ännu fler i vårt härliga nätverk. Om det är ett distriktsmöte, riksmöte, ordförandeträff eller vad det nu må vara som står näst i LC-kalendern spelar mindre roll. Veckorna innan det är dags pågår förberedelserna parallellt med vardagen och ger livet ytterligare en guldkant. För vem blir inte glad av att fundera över hur man bäst ska matcha temat på nästa distriktsmöte eller riksmöte? Ska man föreslå en enkel utklädnad för klubbmedlemmarna eller är det här det mötet man ska gå all in?

I maj är det dags för årets riksmöte. Vi i Bollnäsklubben har planerat sedan förra riksmötet. Redan innan det hade vi storslagna planer från början, men körde på enkelhet innan det var dags. I år tar vi revansch, frågan är bara om någon kommer se vad vi ska föreställa…

Sofia Rohlin, ordförande Ladies Circle 92 Bollnäs

Besök av Suicide Zero

Besök av Suicide Zero

Höstens korta dagar och eviga mörker kan verka tunga nog men en kväll i november sågs ändå LC119 tillsammans med 25 gäster i Zakrisdal i Karlstad för ett möte om den svåra frågan självmord och suicid prevention. Marie Niljung, ambassadör för organisationen Suicide Zero var inbjuden talare och föreläste för klubben under två givande timmar…

Distriktsmöte i bästa 4:an!

Distriktsmöte i bästa 4:an!

Taggad inför distriktsmöte i Linköping åkte jag ner till stationen i Jönköping denna underbara morgon där Liza skulle komma med minibussen och hämta oss. Möttes av en hummerlimo på stationen och tänkte att hon hade lurat oss gällande bilval…. men strax därefter rullade hon in i en vit minibuss och vi åkte förväntansfulla iväg mot…

Intervju med årets riksmötesgeneralska

Intervju med årets riksmötesgeneralska

Årets riksmöte äger rum i Åre 25-28 maj som säkert ni alla vet. Jag har intervjuat generalskan Liselotte Moxell, LC60. Varför sökte ni till att arrangera riksmöte? Jag var precis invald i LC när diskussionen om RM började, det var 4 systrar som var nere i Landskrona med Johnny från RT och på flyget hem…

Go Top