Posts Tagged “LC94 Höllviken”

En gripande livshistoria

En gripande livshistoria

Det är med en viss gnutta vemod jag cyklar till dagens LC möte. Det ska bli så roligt att träffa alla, men jag vet ju vad som komma skall….Vet inte hennes historia, men jag vet min och min känsla av att förlora någon och hur ont det gör…Tänk då att förlora det finaste du har, ditt barn. Som vanligt är det så fint ordnat, det luktar god mat, vinet står framme och ljusen är tända, sorlet av alla människor och härliga leenden möter mig när jag kommer in i det fint dukade vardagsrummet. Och där står hon, men det det är ju kvinnan som bodde på min gamla gata. Henne jag träffade var varannan dag när jag var ute med hunden. Så många möten och ändå vet jag absolut inget om hennes liv……

Maria Navarros historia: ” Det är lördagkväll, kl är 19.30. Det knackar lugnt med väldigt bestämt på dörren, knack, knack, knack, knack….Vem kommer såhär dags undrar jag och min man? Jag går och öppnar. Utanför står två uniformerade män, de är poliser. De tar mig under armen och leder mig in, in i mitt eget kök. Så som om de kunde mitt hem bättre än jag. De sätter mig på en stol.
Den ene polisen säger lugnt tydligt och nästan självklart: ”Din son har tagit en överdos”
”Va, vadå vad menar du. Han tar inga droger, eller va….Vad kan jag göra, vilket sjukhus ligger han på” undrar jag. ”Men, han är ju död”, säger polisen barskt. ”Det är så det går när man drogar!”
Under mig öppnades en avgrund, jag ramlar ner. Skriker, gråter och har svårt att hitta marken under mig. Mitt barn, Johan 19 år. Vaddå drogar??? Han som är så ordentlig, fin och han som skulle göra militären. Han som ville så mycket, han som hade så många kompisar, varför skulle han vilja droga…
När obduktionen efter tre månader var klar kunde man konstatera att Johan använt droger på helgerna i ca 6 månader. Ja, inte alla helger, inte de helgerna som han var hemma hos oss och hälsade på, inte ett spår kunde vi se. Han och hans ”vänner” använde sig av något som man kallar för ”snowball”, det är amfetamin som man lindar in i hushållspapper och sedan sväljer. Johans misstag var att han använde ett ”för bra” hushållspapper med bra uppsugningsförmåga. Han fick inte den effekten han ville ha så han tog flera ”snowballs” på rad. Hans ”vänner” runtomkring märkte att det var något som gick snett när Johan började få kraftiga svettningar och hans kroppstemperatur ökade drastiskt. Men de valde att inte ringa efter ambulans då de själva inte ville bli påkomna av vare sig ambulanspersonal eller polis med vad de höll på med. De såg alltså Johan dö i plågor av sin alldeles för höga kroppstemperatur. De fick tusen kronor var i böter…. Johan var vår son och våra andra barns storebror.

Jag visste inte var jag skulle göra av mig själv. Jag läste allt jag kom över angående droger. Gick med i ”Föräldranätet mot droger” för att hjälpa andra så att de inte skulle behöva gå samma öde tillmötes som Johan eller oss i familjen. Jag gick på utbildningar och höll i utbildningar. Det var det enda sättet att komma vidare, att forska och gräva. Det tog mig 5 år innan jag kunde gå vidare i mitt liv och börja göra annat. Men det kommer mer…

Vi kämpade på och rätt som det är får min man ett erbjudande om att börja jobba i Singapore, ja, tänker vi! Vilken chans att börja om. Den tar vi. Mannen åker ner tre månader i förväg och jag stannar här med barnen och fixar allt som ska fixas innan en flytt utomlands för några år. Huset hyrs ut, bankkonto läggs om, vår yngsta sons skolgång planeras om o.s.v. Dagen innan avresa ringer mannen och berättar att han bokat en resa till Bangkok över julen för oss alla. Så fort vi landar ska vi ta oss vidare till Thailand. Han flyger med ett annat plan och möter upp oss på plats. Planet var fullt, men han skulle komma dagen efter… Det gjorde han, och så också hans telefon med en massa meddelande och ”I miss you, can´t wait to see you….Fina meddelande, men de var inte från mig. Det var från en 20 årig fd ”Miss Singapore”. Vacker som få….
Jag ordnade snabbt en resa hem igen, men fick inte med min yngre son…Han ville bo där ett tag, allt var ju ordnat. Jag åkte hem med en stor sorg. Det kändes som att jag förlorat ännu ett barn….Mitt hem var uthyrt, mina möbler var på väg till Singapore. Jag fick gå till banken och böna och be och lova att skaffa mig ett jobb. Jag fick hjälp och kunde starta om. Tack, men… När min son som 12-åring lyckats få en tatuering kände jag mig tvungen att göra allt för att få hem honom. Det var inte helt frivilligt han åkte med. Han hade ju ett nytt liv där, utan tillsyn. Pappa hade ju fullt upp med ”Miss Singapore”…. Jag blev bedragen den gången. Och det skulle komma fler gånger efter det. Men jag tog tillbaka honom. Jag till och med gifte om mig med honom efter andra gången. Han var mitt livs kärlek…. Men efter tredje gången valde jag att aldrig mer ta tillbaka honom.

På bilden är Maria Navarro med påsar fulla med kläder som hon kan ta med sig på sin resa till Kuba i veckan. Vi sponsrar med en extra väska, det ser ut att behövas.

Efter allt som hänt bestämde jag och en vännina oss för att åka till Kuba på semester. Första kvällen där hittade jag min nya stora kärlek. Dansen! Känslan av att dansa Kubansk salsa är för mig obeskrivlig. Ja, det är bättre än sex! Jag kom i kontakt med en danslärare som nu är min danspartner. Och jag återvänder så ofta jag kan. Men inte bara för att dansa…I slumområdena bor det massor av fattiga människor. Jag har alltid med mig en resväska extra med kläder att skänka och Marabou mjölkchoklad till barnen. Det är hårdvaluta! Jag hade kunnat prata hela natten….Men, mitt liv är nu så bra det kan bli. Jag har mina två fina vuxna barn, mina hundar, mina vänner och min dans. Och att kunna hjälpa andra samtidigt som jag för göra mitt ger mig en frid och en fin känsla.”

Skrivet och återberättat av:
Maria Frejd, LC94 Höllviken

Nummerklubbsmöte

Nummerklubbsmöte

Torsdagen den 2 mars 2017 var dagen D då det skulle ske ett efterlängtat nummerklubbsmöte. Sverige och Danmark. LC94 Höllviken och LC94 Lyngby/Søllerød skulle mötas. Svenska Höllviken-klubben hade fått en formel inbjudan till Lyngby/Søllerøds födelsedagsfirande. På Göteborgs MTM tidigare i år hade våra svenska tjejer funnit de danska och börjat bolla idéer med att faktiskt…

Go Top