Tusen och en natt – eller tusen intryck och två nätter

Gällivare har varit en dröm för mig.

Jag antar att jag måste förklara det…

Jag har ett kontorsjobb, är totalt oteknisk, jag är ung, kvinna och klär mig i klänning och klackar, jag har fejknaglar och bor mitt i stan men jag tycker att gruvor är det coolaste som finns! Att människan har lyckats bygga upp en hel infrastruktur på ett ställe som är så ogästvänligt, att vi får systemet att fungera från järn i marken till pellets på backen. Och maskinerna! Maskinerna skojar vi inte bort! Ja, jag inser att jag låter som en sexårig grabb som precis sett en hjullastare för första gången…

Så efter att ha skrivit ett examensarbete som huvudsakligen handlade om gruvor (ja, det är sant) ville jag till Gällivare. När 8:ans distriktsmöte skulle arrangeras där var det givet: jag skulle till Gällivare!

Dagen innan resan var jag lite uppgiven. Det verkade nämligen som om det varken skulle bli gruvbesök eller skoter. Men uppgivenheten var ganska liten, då jag visste att oavsett skulle jag få träffa en hel drös av eLCor och RT-killar.

Men Gällivare bjöd på så mycket mer. För plötsligt satt jag där, med varseljacka och hjälm, och med Gällivares största leende. Jag fick en guidad tur, fick se stora maskiner, fick fascineras och förundras. En annan dag körde jag skoter runt Dundret i strålande solsken. Helgen präglades av snabba klädbyten, bankettklänning varvades med termobyxor, de höga klackarna med skyddshjälmar och bubblet intogs i duschen för att spara tid.

Jag och min klubbsyster homehostades av DM-generalskan och överöstes med gästfrihet i sann LC-anda. På mötet försågs vi med tutor för att högljutt fira de som utmärkt sig under året. Jag gick på homeparty som var så trevligt att vi helt missade tiden för den gemensamma festen och anslöt över en timme senare. Jag dansade halva natten tillsammans med människor jag nyss träffat men som ändå välkomnat mig med öppna armar.

Det finns så mycket känslor kring detta möte. Glädje över allt jag har fått prova på, nyfikenhet över allt som finns kvar att upptäcka, men framför allt tacksamhet. Tacksamhet över all den gästfrihet, hjälpsamhet och generositet som finns i denna organisation. Att vänskap är självklart.

Tack Gällivare och tack Distrikt 8. Tack till alla fantastiska eLCor och RT-killar som gjorde denna helg till en av de häftigaste i mitt liv. Vi ses i Kalix!

Kramar från
Malin Andersson, LC5 Malmö
eLCa, gruvfantast och nyförälskad i Gällivare